Var finna nu dragspel, vals och hambo?

I går kväll var det årspremiär för Allsång på Skansen i TV. Med Carola på stylthöga klackar och musik som jag inte kunde njuta av. Jag har blivit för gammal, jag har inte hängt med i musikutvecklingen.

Men jag har varit med om en del. Som artist ar jag framträtt i Allsång på Skansen, det bör ha varit 2009. Jag minns att programledaren intervjuade mej på scenen och frågade om jag varit tidigare i Allsång på Skansen. Och att jag svarade: Javisst, men det är sjuttio år sedan!

Sjuttio år sedan, det var 1938 och jag var tretton år. Då hette allsångsledaren Sven Lilja. Han hade startat det hela 1935. Nu hade han tagit med en av min fars låtar i allsångsprogrammet:

När solen lyser klart på himlen blå, fallera

vi på vandring över berg och backar gå, fallera

Under sång med lätta steg vi draga fram, fallera

Ja vi vandra under glättigt skämt och glam, fallera

En käck vandringssång som det skulle vara på den tiden. Det fanns ingen TV, men det var ändå en stor sak att få med en låt i Skansens sångprogram.

Nu är det inte gamla vandringssånger jag vill höra i Allsång på Skansen. När jag var där tillsammans med Cittronilerna sjöng vi Jularbos Drömmen om Elin. Och det är väl nåt sånt jag saknar. Det genuint svenska. Dragspel, hambo och gammalvals. Är det verkligen alldeles glömt och borta nuförtiden?