tisdag 25 juni 2013

När folket misstror vetenskaplig expertis



Det berättas att en barnsköterska satt och tröstade ett ledset barn och sa:
– Inte ska du gråta, lille vän. Det här blåser vi på, det går snart över. Se så, nu torkar vi bort tårarna. Och så snyter vi oss, fräs duktigt nu!
Detta såg en ekonom. Han tog fram sin miniräknare och började kolla möjligheterna till rationalisering. Sen gick han hem och skev en artikel där han visade att det sköterskan sagt till ett barn kunde sägas till tio barn på samma tid. Om man drog ut det väsentliga av det:    Gråt inte! Fräs!
Alltså fyra stavelser i stället för fyrtio. Om man ställde gråtande barn på rad borde man kunna trösta tio barn på samma tid med tio gånger fyra stavelser: Gråt inte! Fräs! Gånger 10 = 40.

Artikeln fick mycket beröm i fackpressen och på handelshögskolan. Regeringen beordrade kommunerna att tillämpa metoden och friställa nio av tio dagispersonal. Det blev en rejäl besparing.
Men ute i landet märkte man snart att metoden var kass. Den vägrade fungera av den enkla anledningen att barnen vägrade gråta samtidigt. Det gick inte att ställa gråtande barn på rad.

Kommunpolitikerna vägrade att lyda regeringen. Det var mycket ovanligt, kanske var det första gången, men de var obevekliga. Det folkliga förnuftet gick inte att rubba och regeringen måste ge med sej. Ekonomen häpnade över att han inte togs på allvar och grämer sej ännu över att det outbildade folket vägrade godkänna vetenskaplig expertis.   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar