Inse världens lidande med glädjen i behåll!

Om man inte är fattig, är man rik då? Enligt EU:s definition är jag inte fattig eftersom jag alltid kan kosta på mej en måltid med kött, kyckling eller fisk, har råd att värma upp min bostad och har tvättmaskin, TV, telefon och tillåmed bil.

Enligt EU är jag inte fattig efter europeiska förhållanden. Om man ser det internationellt är jag kanske rentav rik. Jag lever i ett land som inte är beroende av Internationella Valutafonden. Om hur jävligt det skulle vara kan man läsa t ex hos Sven Lindqvist i hans bok Avsikt att förinta (Bonniers):

Uländerna tvingas betala räntor på gamla lån med nya lån. För att få nya lån tvingades Bolivia privatisera sin vattenförsörjning så att kostnaden för vatten blev hälften av utgifterna för fattiga familjer. På Elfenbenskusten har kakaobönderna inte råd med vuxna arbetare. Två femtedelar av den choklad vi konsumerar är producerad av barnslavar…

Och så vidare. Jag anser mej vara rätt fattig, tvärtemot vad EU påstår, men allting är relativt. Som poeten Ove Klinthäll påpekar:

Först ses en vit man med krage och slips,

talför och fetlagd av pilsner och chips.

Sen syns en tyst pojke, svart, klädd i trasor,

som ett skelett, i hans blick fladdrar fasor.

Magen är mycket för svullen på båda.

Så ser det ut nu när Gud lär ska råda.

Ja, Gud ger svullna magar på både rika och fattiga. Men annars tycks Gud inte anstränga sej för världens utsatta människor. Hur det sett ut där Gud skulle råda kan man läsa vidare i den nämnda boken av Sven Lindqvist. Han skriver att stora delar av Afrika för inte så länge sedan var ockuperade av britterna: "Krigsfångar fick fingrar och könsorgan avklippta av vita förhörsledare. Misstänkta kastrerades och tvingades äta sina egna testiklar…"

Nej, jag orkar inte ta till mej världens elände. Jag sätter mej i solen på min balkong, mätt av makaroner och falukorv, och gläder mej åt att bo i ett land där även fattigdom är ett välstånd. Är jag en dålig människa sedan jag insett att ingen skulle må bättre om jag mådde sämre? Då får jag väl söka stöd hos Tage Danielsson som sa: Se här din svåra roll – att inse världens lidande med glädjen i behåll!