I dag är det Sveriges nationaldag, sjätte
juni. Men Sverige är ju inte en enhet, i varje fall inte språkligt. På nätet
kan man lyssna till hundra olika svenska dialekter. Det betyder att man bör ha
hundra olika sätt att sjunga Du gamla du fria. Jag som bor i Östergötland får i
dag bara höra en variant. Den bör enligt poeten Ove Klinthäll låta ungefär så
här:
Du gamle, du frie, du blågule flagg,
här står vi e skock som vill dej
hylle,
men jisses va kallt, å ja sakner
ytterplagg
å borde hatt kalsonger utå ylle.
Men solen den
lös över himlen den blå
- vi sjunger nåt dylikt om vår fane
-,
å dä va så skönt när ja åkte hemifrå,
men nu, när ja har ställt mej här å
glane
har himlen blitt svartblå å vinden ä
kall
(ja längter så
dant te kaffeborden!),
men ja måste stå här e stunn i alla
fall,
å fryse hele tin så in i norden.
Men ja vill inte ännu dö i Noooorden!
Vacker är den inte, vår öschöttska, men
vilken dialekt är det? För mej är stockholmskan det vackraste snacket, det jag
hade innan flickan Inga drog iväg med mej och gjorde mej till östgöte.
Jävligast låter svenskan i Skåne och på Gotland, tycker jag. Men ni får gärna
sjunga nationalsången där också, för melodin låter väl lika bra på alla dialekter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar