Träffas och prata – men var?

                                

Sverigedemokraterna ska man tycka illa om, det vet de flesta av oss. Men inte många vet varför. Det är inget vi själva har kommit fram till, vi har fått veta det av folkuppfostrarna i massmedia.

Om vi själva började studera fenomenet skulle vi komma till intressanta resultat. Material är lätt att få fram. Sd:s partiprogram finns på nätet. Där hittar vi ett borgerligt parti vars program kunde vara skrivet av Fredrik Reinfeldt. Hör bara:

Mer resurser till polisen. Sänkta arbetsgivaravgifter. Avdrag för hushållsnära tjänster. Valfrihet i barnomsorgen. Sänkta inkomstskatter. Göra det enkelt och lönsamt att starta företag. Valfrihet i äldreomsorg och hemtjänst. Sälja ut delar av allmännyttan.

Två punkter kan låta lockande för svenska gräsrötter: Stoppa invandringen och ta hand om dem som är här. Invandrare måste anpassa sig till det svenska samhället. Det är sannolikt på dessa paroller som partiet vinner röster.

Här borde folkrörelsernas studieförbund, främst ABF, ställa upp. Själv skulle jag gärna gå med i en studiecirkel där jag kunde få mina känslor och eventuella fördomar satta på ord.

Folk träffas ju inte för att diskutera numera. Var finns i dag den arbetarrörelse där infödda och invandrare tillsammans kan söka kunskaper och ta upp svåra frågor? I Norge kan man öppet konstatera att 59 procent av alla rånare har utländsk bakgrund. Hur är det här? Om invandrare är kriminella, kan det bero på att de diskrimineras och har det sämre än infödda svenskar?

Varför ogillar de andra borgerliga partierna sverigedemokraterna? Kan det vara för att sd vill begränsa invandringen, medan ”alliansens” egentliga uppdragsgivare – storkapitalet – vill öka invandringen utan att ta ansvar för den, bara för att splittra befolkningen och få fler arbetslösa att pressa lönerna med?

Nog behöver vi träffas och prata – men var?