Till er som har en framtid att ansvara för

Sverige är förvandlat. Det har bland annat skett med språkliga medel. Vem fick oss att börja skriva medarbetare i stället för arbetare? Vem fick journalister att skriva "riktiga jobb" om såna jobb som privata företag tjänar på i motsats till låtsasjobb inom tixempel sjukvård och omsorg som bara vanligt folk har nytta av?

Hur det än gick till så blev det framgångsrikt. Plötsligt tjattrade media om att "vi ha levt över våra tillgångar" och många trodde på det trots att varenda arbetare vet att han inte haft några tillgångar att leva över.

Samhällsförstörarna hade framgång. Men de hade en motståndare: Olof Palme. För en del år sedan kunde man läsa ett slags dikt på en vägg i Kulturhuset i Stockholm:

Vart tog Olof Palme vägen

det vet både jag och du.

Han blev helt enkelt röjd ur vägen

för att han var oförvägen

och den ende som stog i vägen

för dom som har makten nu.

Den här amatörpoeten hade rätt. Efter Palmes död tog det fart. Den samhällsförstörelse som vi kallar borgerlig politik sköttes plötsligt av den socialdemokratiska regeringen.

Valutaregleringen avskaffades. Näringslivets krispaket blev sossarnas eget. Vi fick skattreformen som bara de rika tjänade på. Vi fick ansökan om EU-medlemskap, vi fick kommersialiserad TV och Öresundsbro och nya kommunallagen som förvandlat människorna från medborgare till kunder.

Ingvar Carlsson tog för vana att kuppa igenom viktiga beslut utan hänsyn till rådslag och medlemsopinioner. Till slut bytte han ut partimärket, den vackra rosen, mot en spansk brysselkål och bekräftade därmed partiets förvandling.

Vilket parti ska nu ta vara på och kämpa för det typiskt svenska: allemansrätt, blandekonomi, generell välfärd, folkrörelse, ombudsman, snus, midsommarstång, Calle Jularbo, Evert Taube, neutralitet?

Snacka inte om Sverigedemokraterna. Det är ett borgerligt parti och därmed en omöjlighet. Ska man lita på Vänsterpartiet? Och hoppas att det inte börjar fnaska för att komma med i en rödgrön regering?

Eller ska vi skippa det som gjorde efterkrigstidens Sverige till världens bästa land att leva i?

Fråga inte mej. Min generation tar snart minnet därav med sej i graven. Problemet är ert – ni som har en framtid att ta ansvar för.