Den svenska vänsterns historia

Det finns böcker som alltför lätt glöms bort. Till dom hör "Mot strömmen" av Frank Baude, som tidigare var ordförande för KPMLr, nuvarande Kommunistiska partiet. I boken som kom ut 2000 skriver han inte bara sitt partis utan också den svenska vänsterns historia.

För oss partilösa gamlingar väcker boken minnen. Jaså, var det den 14 juni, då 1965, som polisen grep Sköld Peter Mattis och Åsa Hallström på Hötorget?

Inga och jag var där. Polisen klämde Åsa på brösten för att se om hon var tjej. Vietnamdemonstrationerna tog fart. Cornelis lanserade I natt jag drömde. Själv skrev jag om demonstrationen i ungdomsboken Mannen i det låsta rummet, där var jag tidigt ute.

Annars skrev jag i Tidssignal på den tiden. Frank Baude nämner polisbrutaliteten i Båstad i maj 68 när demonstranter stoppade David Cup-matchen mot Rhodesia. Jag var där med Lasse Westman för att göra reportage.

Året därpå – 9 december 1969 enligt bokens exakta besked – satte sej trettifem arbetare i Norrbotten och så var gruvstrejken igång. Lasse Westman var där och plåtade för sin film "Kamrater, motståndaren är välorganiserad". Säpo var honom i hälarna.

Frank Baude gör en iakttagelse: "Arbetare står i talarstolen, utan manuskript, utan vana att tala offentligt. Men talar gör de, som om de var födda till det"

Lasse Westman köpte tågbiljett men lurade Säpo och stack iväg med bil till Stockholm. Filmen gömde han under min och Ingas säng där den låg säker för Säpo.

Frank Baude är bra på personkaraktäristik i sin bok: "…den uppenbart köpta Marit Paulsen", Carl Bildt, "en blek, arrogant typ, en politisk broiler", Per Westberg, "en stormrik liten vesslelik minister" som blev vanlig i TV "då en allt större stöld av allmän egendom i rasande fart gick till de privata fickorna".

Baude låter också landets skadegörare avslöja sej själva. Som riksbankschefen Urban Bäckströms uttalande i SvD: "Det är naturligtvis viktigt att Riksbanken med sin penningpolitik inte i onödan hindrar arbetslösheten från att sjunka."

Och Dagens Industri får komplettera: "…själva finessen med en socialdemokratisk regering är att den kan föra en borgerliga politik utan att fackföreningar, pensionärsorganisationer och andra socialdemokratiska fästen revolterar."

Socialdemokratin är förlorad för arbetarklassen, blir Frank Baudes slutsats. Men det var tolv år sedan, år 2000. Som historieskrivning är hans bok mycket intressant. Vilket inte betyder att hans slutsatser är giltiga i dag. Eller?