Om vapen och underhållning

Dagligen tittar jag på tevenyheter. Ständiga krig i fattiga länder. Varje man bär på ett vapen, oftast något slags kulsprutegevär. Vad kostar ett sånt? Vem betalar? Det väcker ett minne.

Min vän Per Wahlöö reagerade en gång på skolungdomars uppsatser och citerade: "Jag slog till honom med skjutjärnet snett på ansiktet. Blodet forsade ner på skjortan. Jag slog ner alla tänderna i halsen på honom och blod och tandflisor spottades ut."

Vad är detta? frågade Per Wahlöö. En mardröm från Buchenwald? En kriminaldåres fantasier? Nej, bara en svensk tonåring som försöker författa.

Det där var för ett halvt århundrade sedan. Sen dess har utvecklingen gått framåt i underhållningen. Var vi än bor i världen, i Sverige, i Bangkok, i Capstaden eller Rio de Janeiro, kommer vi hem från jobbet och sätter oss och tittar, kanske inte på samma nyheter men på samma underhållning med samma mord och snutar. Dag efter dag, år efter år.

Budskapen är klara. Det är naturligt att varje människa bär vapen. Kvinnor ska vara vackra. Män ska vara hänsynslösa. Om man sparkar ner nån så reser han sej strax igen.

Varifrån kommer den här dårskapen och vad är avsikten?

Den kommer från vapenindustrin, främst den amerikanska. Vapentillverkning och vapenhandel är dagens mest lönsamma verksamhet och omsätter miljoner dollar per minut i världen!

Vapenindustrin behöver tre saker. Först små krig där produkterna kan prövas. Sen större hotbilder som får länder att rusta upp.  Och så en väg in i våra huvuden så att vi accepterar galenskapen.

Vapenindustrin och underhållningsindustrin hänger ihop. Jag får inte veta vad gevären i nyhetsreportagen kostar och vem som betalar. Jag ställer inte ens frågan. För det är ju så roligt att se mord på film. Och där är jag ju van vid att alla har vapen och kan skjuta på varann hur mycket som helst.

Ungdomar som vill författa får sitt material från samma källor nu som på Per Wahlöös tid. Hur ser ungarnas uppsatser ut i dag?