Att ha civilkurage innebär att ha mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk. Själv kan jag inte minnas att jag satts på prov i det avseendet. Jag vet inte om jag har civilkurage. Men jag vet att min far hade det.
Han sattes på prov i december 1931. Det var året innan socialdemokratin kom till makten och kunde börja bygga sociala skyddsnät. Arbetslösheten var stor, den betydde fattigdom, svält och elände. Min pappa Gunnar hade fått jobb som förman på ett tryckeri, det kallades faktor och kändes som ett viktigt steg i karriären.
En av arbetarna på tryckeriet hade problem med spriten. En dag när han kom för sent till jobbet och var bakfull, gav ägaren order att han skulle avskedas. Faktor Wernström tvekade och sa att man inte borde avskeda någon ett par dagar före jul, det var bättre att vänta till efter helgen.
Ägaren stod på sej, fylleristen skulle avskedas samma dag. Pappa Gunnar vägrade. Då får ni gå båda två, sa ägaren. Och så var min far arbetslös.
Han hade visat civilkurage.
Försäkringskassans personal är ett exempel på människor som saknar civilkurage.
På teve kunde vi för en tid sen möta en ung kvinna som var arbetslös men vägrades ersättning för att hon tränade fotboll på kvällarna och då "inte stod till arbetsmarknadens förfogande".
Här måste finnas en tjänsteman som inte tänker på vad han säger. Arbetsmarknaden är en abstraktion. I samhället rör vi oss bland människor. Arbetsmarknad betyder människor som anställer folk, till exempel kapitalister. Vad tjänstemannen i själva verket säger är att den arbetslösa ska stå till kapitalisternas förfogade.
Försäkringskassan tjänar landets företagare. Den sysslar alltså med politik. I politiken kan man ändra på saker och ting. Man kan ha visioner och tänka tvärtom.
Till exempel att kapitalisterna skulle stå till de arbetslösas förfogande. Företagare ska ge folk arbete. Om de gör det kan de få tjäna pengar.
Den svenska arbetarklassen har skapat ett tämligen gott samhälle. I det samhälle vi vill ha måste vi tänka fritt och självständigt. Visa civilkurage och vägra försämra för dem som redan har det svårt.
I vårt samhälle mår de flesta ganska bra. Ändå har vi fler sjukdagar och fler sjukskrivna än i andra länder, har vi fått höra.
Javisst, och så ska det vara! I ett gott samhälle ska man ha rätt att vara ledig om man känner sig lite krasslig eller om ungarna kinkar och behöver ha mamma hemma.
I ett gott samhälle ska tjänstemän stå på folkets sida och vägra trakassera oss efter regler som folkfientliga ställer upp.
Civilkurage har blivit mer och mer sällsynt. I samma takt som individualiseringen av samhället sker och solidariteten minskar så minskar civilkuraget. Man måste bry sig om sina medmänniskor och känna medkänsla för att visa civilkurage. Nu styr girighet, egocentrism och egoism samhället. Vi fattiga måste ta tillbaka vår stolthet och vårt mod!
SvaraRadera