Blir det Stefan Löfven? Det tycks redan vara avgjort. Fast nog är det konstigt att man vet vem som ska bli vald innan de som ska välja honom har valt honom.
Stefan Löfven är troligen välbetald i Metall och har inte så mycket – om än något – att förlora på att byta jobb. Annat har det varit med andra som varit på tal.
Inför valet 2010 talades det om att Margot Wallström skulle sluta i Bryssel och komma tillbaka till Sverige. Det tyckte jag lovade gott. Men hon kom inte tillbaka. De tänker hon inte göra nu heller. Henne skulle jag gärna ha sett som partiordförande. Men hon hör till dem som sagt nej.
En av dem som försökt förstå hennes motiv är skribenten Olle Ljungbeck i Gävle. Han skrev redan 2010 att Margot Wallström har tvåhundrafemtitusen i månadslön plus femtitusen i fickpengar varje månad. Plus fria resor och en skatt på bara femton procent. Hon skulle förlora en hel del på att byta jobb.
Kan det vara så att alla som sagt nej har det ganska bra som de har det och inte vill dra på sej en massa arbete dessutom?
Ska vi gissa att den som nu ska representera oss inte är en som lever som vi och delar våra livsvillkor? För det vore ju något alldeles nytt.
Att en arbetare skulle bli ordförande för ett arbetarparti är något man knappast kan tänka sej. Men Löfven har åtminstone arbetarbakgrund.
När du läser detta har vi kanske fått bekräftat att det är honom sossetopparna valt. För det var ju i dag det skulle ske, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar