Om överklass och underklass

Kära vänner och kamrater!

Sen vi lurades in i EU har det skett en avdemokratisering av Sverige. Svenska lagar och även vår grundlag hotas ständigt av EU-lagar. Våra tullgränser kränks. Alkohol strömmar in och hotar vår ungdom. Allt mer av vår gemensamma egendom privatiseras.

Problemet EU handlar om konkurrens eller samarbete. EU förordar att allt ska konkurrensutsättas. Vår välfärdstradition är byggd på samarbete.

En politiker med råg i ryggen skulle naturligtvis sätta sej över alla EU-direktiv och säga:

– Jaja, det där är nog bra, men här i landet har vi demokrati, så här bestämmer våra folkvalda…

Men det har de inte kurage till.

En annan sak som vi alla märkt är att SPARA har blivit ett allmänt begrepp. I den trakt där jag bor har man lagt ner skolor för att man tvingats betala hutlösa hyror för skolbyggnaderna. Betala till vem då? Vem ska tjäna på att barn går i skolan?

Kommuner måste ideligen spara. Var kommer sparbetingen ifrån?

Att spara från vanligt folk betyder ju bara att det blir mer över åt de redan rika! Våra politiker går alltså de rikas ärenden.

De rika har länge varit fullständigt skamlösa. Låt mej påminna om SAF-chefen Ulf Laurins yttrande på SAF-kongressen 1990:

– Inom tio år ska hela den offentliga sektorn vara privatiserad. Här ligger 300 miljarder och väntar på oss.

Han sa också: – Barn och gamla behöver alltid vård. Det är en dösäker placering.

Så cynisk kan vår fiende vara.

Kommunen där jag bor har en upphandlingsgrupp. Den begär in anbud på sånt som äldreboende och ska ta det lägsta anbudet. Det liknar 1800-talets auktioner på föräldralösa barn och utfattiga gamlingar. Den som begärde lägst ersättning fick ta hand om dom.

Vi är tillbaka i 1800-talet.

Så kan skojarföretag som Carema öka vinsten genom att avskeda personal och låta de kvarvarande slita ut sej – eller också genom att minska kvaliteten på mat och skötsel.

Snart fyller Inga och jag 87 år. Snart är vi rimligen i behov av vård. Antingen ska samhället ta hand om oss eller också ska några okända kapitalplacerare tjäna pengar på oss.

Vi blir en dösäker placering.

Avståndet har ökat till våra politiker. Eller som Maria-Pia Boëthius sagt: Vi ha fått politiker som inte längre tycker om oss.

Johan Ehrenberg har sagt att en person med statsministerns inkomster aldrig kan sätta sej in i vanligt folks liv och vardagsbekymmer. Då gällde det Göran Persson. Nu kan det likaväl gälla Fredrik Reinfeldt. Och tyvärr alla i den nya överklassen toppolitiker.

Där har vi en bra avgränsning mellan överklass och underklass. Vi – det är vanligt folk med rimliga inkomster och vanliga vardagsbekymmer. Dom andra – det är dom som tappat kontakten med oss och håller på att fördärvas mänskligt och moraliskt. Dit hör numera tyvärr också de som ska representera oss, en ny överklass av politiker.