Hej på nytt, alla kloka fritänkare!
Det här är den tredje och sista – men kanske viktigaste – boken jag vill rekommendera för vår lilla kortkurs i fritänkeri. Det gäller Göran Hägg "Gud i Sverige" (Norstedts). Så här skrev jag om den i min recension i Folkbladet:
Göran Hägg är grundlig vad han än företar sig. Här finns allt om religion i Sverige från Oden och Tor i asatrons forntid till Helge Fossmo och Åsa Waldau i vår tids Knutsby.
Han säger sig i förordet vara förvånad över det starka erotiska inslaget i religiösa rörelser. Redan den nordiska hedendomen är en erotiskt laddad fruktbarhetskult. I Gamla Testamentet vimlar det av månggifte och bihustrur. Katolska påvar som Alexander Borgia har varit skamlösa sexmissbrukare.
Den svenska guden har hos Linné ett extremt intresse för sex. Bland fria samfund förbjöd laestadianismen inte bara lyx som tavlor och gardiner utan även cyklar som kallades hortrillor för att man kunde trampa iväg till grannbyn och inleda sexuella kontakter.
Våra religiösa förgrundsfigurer är ofta sexfixerade. Sven Lidman antecknade efter sin skilsmässa att det gått 250 dagar "utan famntag" och 100 dagar sen han onanerat. Han framställde sig som hemfallen åt ständigt masturberande, ofta med "märkliga metoder", vad det nu kan ha varit.
Boken rymmer mycket kristen historia. Av den heliga Birgitta finns 25 benbitar i ett skrin i Vadstena. En DNA-undersökning har visat att sex kvinnor och nio män bidragit till benhögen.
Hur Sverige kristnades är oklart. Kristendomen menade sig vara ensam om sanningen, det var något nytt. Länge var vi katoliker. Lutherdomen godtogs i de nordiska länderna av giriga furstar som kunde lägga beslag på katolska kyrkans rikedomar.
När det gäller grymhet har vi varit häftiga. För lönskaläge, alltså samlag mellan ogifta, straffades kvinnan ännu på 1700-talet med spöslitning precis som i dagens muslimska teokratier. Mannen straffades med gatlopp. De kungliga och högadeln var undantagna, de kunde ostraffat hålla älskarinnor och frambringa oäkta barn.
En avrättning skulle vara underhållande. År 1606 avrättades en Peter Eriksson för papism och spioneri under utstuderat sadistiska former. Man styckade honom levande så att det utskurna hjärtat kunde stoppas i hans mun medan han fortfarande var vid medvetande.
Göran Häggs historieskrivning når småningom fram till Maranata och Livets ord med upphetsande spontanpredikan, tungomålstalande, andeutdrivning, helbrägdagörelse, religiös extas och Carola Häggkvist. Och till det småföretagartäta Knutby, där Helge Fossmo ansåg att Jesus varit en rik man och framgångsrik småföretagare i snickeri.
I Sverige har religionen gett upphov till dikter och sånger som inte ens vi ateister skulle vilja vara utan. Alla har vi tagit till oss Pärleporten, Det är en ros utsprungen, Var hälsad sköna morgonstund och Den blomstertid nu kommer. Alla kan vi några av Lina Sandells 230 sånger, åtminstone Tryggare kan ingen vara och Blott en dag. Den karolinska psalmboken blev världens mest lästa diktsamling näst Psaltaren. O store Gud av Carl Gustav Boberg hör till de svenska låtar som blivit mest översatta och kända utomlands.
Vi påminns om Hasse Alfredssons monolog "Ringaren", en av de mest infernaliska satirer som gjorts på vårt språk. Den hör till vår tids avkristning, som vi också får siffror på i denna grundliga, 550 sidor tjocka framställning..
Göran Hägg tror att "religioner med gudar och löften" kommer att blomstra upp i Sverige även i framtiden. Det tror inte jag. Sverige lider just nu av en förvirrande borgerlig hegemoni, men vår folkbildning är hög och vi ligger i framkanten av en utveckling som mänskligheten knappast kan undgå att slå in på.
Hägg visar det själv genom att citera Strindberg: Vad är religion? Ett på lägre utvecklingsstadier uppkommet behov, som av överklassen begagnats för att hålla underklassen under sig.
När vi förhoppningsvis inom kort besegrat vår överklass blir Göran Häggs bok den bästa historieskrivning man kan önska sig över en epok som för alltid är avslutad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar