tisdag 17 januari 2012

Om religion och vidskepelse – 1

Hej, alla kloka fritänkare!

Religion är vidskepelse och bör som sådan bekämpas med upplysning. Därför vill jag rekommendera några av de bästa böcker jag recenserat på det området. Låt oss för dagen börja med Gro Steinsland "Fornnordisk religion" Översättning Malin Ericson (Natur & Kultur).

Vad är religion? Här får man den enklaste förklaring jag hittills sett: ”Religion är människors förhållande till hypotetiska gudar och makter.” Att något är hypotetiskt betyder att det inte existerar utan blott antas existera.
Steinsland skiljer på folkreligioner och universalreligioner. Folkreligioner missionerar inte. De är toleranta och godkänner att andra grupper har andra gudar. Universalreligioner tvingas på folk uppifrån och tjänar till att säkra de mäktigas makt. De har sin förankring i en profet- eller frälsargestalt och hävdar att målet för människans livsvandring ligger bortom döden.
I den fornnordiska mytologin fanns ingen modersgudinna med barn i famnen. Här dominerade kärleksgudinnan Freja. Med kristendomen kom idéer om orenhet kopplad till kropp och sexualliv. De kristna var därför särskilt kritiska mot Freja – hennes erotiska utstrålning förargade dem, säger Steinsland.
För den som genomlidit folkskolans kristendomsundervisning är det överraskande att möta en religion som bottnar i lust och glädje. Jag försöker tänka mig min lilla skolfröken berätta om våra förfäders völsekult. Husfrun har tagit vara på slakthästens lem. Till kvällsmåltiden tar hon fram denna Völse och skickar den runt bordet så att alla får läsa eller sjunga en erotisk vers till den.
Fröken kunde också ha berättat om jättekvinnan Skade som skulle lockas att skratta. Lokes ädlare delar bands till en get. När geten drog i repet sprang Loke skrikande efter. Då gapskrattade Skade.
En folkreligion har mer att göra med skick och sed än med tro. Även vi som inte längre tror på gud håller fast vid våra seder. Vi har skinkan kvar på julbordet. En hederlig undervisning skulle tala om för oss att grisen var en fruktbarhetssymbol och att julskinkan har en flertusenårig tradition.
Riktigt kristnade blev vi nog aldrig. Kristendomen infördes i Norden med hot och våld. Hästköttet försvann från våra bord därför att hästen var vårt främsta offerdjur. Men för veckodagarna behöll vi förkristna namn: Sol, Måne, Tyr, Oden, Tor, Frej och så lögardagen, tvättdagen.
Den här boken är trots sina 560 sidor och sin grundlighet förvånande lättläst. Den har en strikt vetenskaplig hållning och saknar den respekt för religiös fundamentalism som annars är så vanlig både i mindre väl utvecklade länder och hos oss.

Jag återkommer med andra bra böcker i ämnet.

                                                                                                                                                                          



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar