Svenska Arbetsgivareföreningen SAF slutade 1975 med centrala förhandlingar och blev en politisk kamporganisation med systemskifte på programmet. Det har gett resultat. Så många fattiga, olyckliga, arbetslösa och utstötta människor, så stor förvirring, så låg moral och så hög kriminalitet som i dag har vi inte haft på hundra år i Sverige.
Naturligtvis fick SAF därmed dåligt rykte. Det var dags att gå samman med Industriförbundet och byta namn. Det skedde vid millennieskiftet och namnet blev Svenskt Näringsliv.
Målet var enligt ordförande Scharp "större möjlighet till lobbning och opinionsbildning i skatte-, ägande och arbetsmarknadsfrågor". (LO-tidningen 3-4/2000)
Förr bildades partier kring bestämda intressegrupper. Arbetarpartiet Socialdemokraterna, Bondeförbundet för bönderna. Högern för överklassen. Nu leds partierna av högbetalda politiker som tappat kontakten med sina intressegrupper, förnekar sina rötter och bildat en egen klass. Nu friar de till alla samhällsgrupper. Resultatet har blivit en ideologisk röra som kan synas obegriplig men som naturligtvis gäller den nya politikerklassens makt och privilegier.
Det är intressant att se hur partier har bytt namn. Bondeförbundet blev centern när bönderna började ta slut. Vänsterpartiet Kommunisterna blev bara Vänsterpartiet för att inte påminna om sitt förflutna. Socialdemokraterna kastade Arbetarpartiet på sophögen eftersom tjänstemän kanske inte ville kallas arbetare.
Man kunde också byta partinamn för att det gamla började smaka avföring. Det parti som förr lätt kopplades ihop med nazismen kunde fortsätta att vara storföretagens politiska gren. Högern blev Moderaterna.
Moderaterna är historiskt sett vårt lands fulaste och mest odemokratiska riksdagsparti. Det har motarbetat varenda reform under det svenska välfärdsbygget. Det har röstat nej till åttatimmarsdagen, folkskolan, a-kassorna, folkpensioner, semester, barnbidrag, ATP, MBL… listan är lång och har publicerats i vänsterpressen (först i Internationalen nr 35/1994).
Hade högern fått råda skulle vi inte ens haft rösträtt i Sverige. Om dess skamliga historia ropats ut i riksdagen, i debattartiklar och valpropaganda, skulle moderaterna i dag ha varit ett minne blott.
Att inte Vänsterpartiet använt den möjligheten är obegripligt. Att inte socialdemokraterna gjort det är mindre gåtfullt. Där började samarbetet med högern redan på Palmes tid för att sedan ta ohejdad fart efter hans död.
Mer därom i nästa avsnitt av Välfärdens historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar