Om Carl von Linné fick man läsa i skolan. Han bringade ordning i växtvärlden genom att skapa det sk sexualsystemet. Han blev en svensk världskändis. Vad man inte fick veta i skolan var att han utnyttjade sin berömmelse för att idka älskog med bondjäntor och sameflickor och knulla sig genom Sverige från söder till norr.
Sedan våra förfäder kom över isarna för kanske 15 000 år sedan har det funnits ungefär 75 miljoner svenskar. Några har överlevt i våra historieböcker. Några har blivit kända även utanför våra gränser. Några har blivit oerhört rika.
Jag sitter och bläddrar i en bok som heter "Historiens 100 viktigaste svenskar" av Niklas Ekdal och Petter Karlsson (Forum 2009). Där får man veta en hel del nytt om svenska kändisar. De börjar bakifrån med den de tycker är minst viktig och arbetar sej fram till nummer 1, den viktigaste.
Nummer 100 får drottning Kristina. Ful som stryk och född i en tid då kvinnligt kön såg som ett beklagligt handikapp.
Nummer 90 på listan är Lill-Babs. I över ett halvsekel har svenskarna skvallrat om hennes romanser. Intressant är att hon registrerat sitt artistnamn hos Patentverket.
Nummer 85 är Anita Ekberg, den svenska synden personifierad. Sen kommer Jan Guillou för att allt han rör vid förvandlas till guld. Och Gunnar Sträng (1906–1992) kommer med för att han åstadkom den jämnaste inkomstfördelning som någonsin förekommit i ett fritt industriland.
Om våra politikers privatliv får vi veta en del. Hjalmar Branting (1885–1946) lade grunden till den svenska välfärden genom att göra sossepartiet rumsrent. Men han var också en kul kille som söp upp sitt arv i glada vänners lag.
Per Albin Hansson (1885–1946) myntade begreppet folkhem i en remissdebatt 1928. Han hade två familjer som han alternerade mellan tills han dog 60-årig på spårvagnsperrongen i Ålsten.
Bland diktarna har vi Erik Johan Stagnelius (1793–1823), En ful fylltratt, narkoman och horbock som skrev vår vackraste och mest ömsinta lyrik.
Och Carl Michael Bellman (1740–1795). I ett Stockholm som var ett förorenat träsk med smutsiga gränder och stinkande krogar skrev han visor som från att ha liknat from herdedikt blev till fylleri, slagsmål, kättja, älskog och rentav död. Tidlösa visor som fortfarande känns fräscha.
Ingmar Bergman bytte scener och fruar som andra byter bil. Skapade stor konst med enklast möjliga medel: en man, en kvinna, ett rum och en knivskarp dialog.
Rik kan man bli om man är asocial och har dålig moral. Ingvar Kamprad, som exporterade folkhemmet i platta paket, blev Europas rikaste man och bosatte sig utomlands för att slippa betala skatt i det land han gett världsrykte.
Rik kan man också bli om man är musikaliskt begåvad. Alice Tegnér (1864–1943) var bara tre år när hon "fann opp" sin första melodi. Hennes "Sjung med oss mamma" har sålts i två miljoner ex. Stickan Andersson (1932–1997) var sexton år när han skrev sin första låt, Tivedshambo. Sen skrev han tre tusen låtar till, skapade Abba och blev mångmiljonär. Men dog nersupen och bitter.
Hasses och Tages begåvning syntes nog inte i deras första filmförslag som löd: "Det handlar om en gubbe som går in i första rutan och ut i den sista. Däremellan skulle det hända en massa skojiga saker, tänkte vi."
Mot slutet av listan över de hundra viktigaste svenskarna hittar man Heliga Birgitta, Strindberg, Carl Larsson, Marcus Wallenberg, Olof Palme, Alfred Nobel, Astrid Lindgren – fram till den viktigaste personen genom tiderna, han som fått nummer 1, Gustav Vasa.
Vad som sägs om dem ska jag inte nämna här. Läs själv! Jag rekommenderar boken: Historiens 100 viktigaste svenskar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar