2-åring skulle mördas

Personbeskrivning anses vara en särskild konst i litteraturen. I journalistiken har den blivit allt torftigare. Tidningsfolk tycks tro det räcker med att ange åldern för att vi ska kunna föreställa oss personen. Det kan börja redan i rubriken:

2-ÅRING SKULLE MÖRDAS

HADE KISSAT PÅ SKRIVBORD

Sen fortsätter det i samma stil: 32-åring upptäckte en blöt fläck på skrivbordet och att 2-åringen satt där. 32-åringen blev störtförbannad. Stoppade ner 2-åringen i den tomma tomtesäcken tillsammans med ett strykjärn som blivit överflödigt sedan 32-åringen gett familjens 29-åring ett nytt strykjärn i julklapp.

Vi förstår nu att 32-åringen är en man och 29-åringen en kvinna, för man ger ju inte ett strykjärn i julklapp åt en karl. Kanske är de gifta.

32-åringen tänker nu dränka 2-åringen i Bråviken. Då kommer familjens 10-åring hem från fotbollsträningen. Det kan vara en pojke eller en flicka, för även flickor spelar numera fotboll. 10-åringen upptäcker att det sprattlar i säcken och befriar genast 2-åringen, som tacksamt börjar spinna och stryka sig mot 10-åringen.

Vi förstår nu att 2-åringen är en katt. Vi kan också anta att 10-åringen är en flicka för ömheten mot katten stämmer med vår bild av flickor.

Den ilskna 32-åringen, som kanske är 10-åringens pappa, anser fortfarande att 2-åringen bör dränkas eftersom den pissat på skrivbordet. Han försöker slita 2-åringen från 10-åringen som högljutt försvarar den.

Larmet väcker familjens 70-åring som tagit sig en tupplur i rummet intill. 70-åringen kommer utrusande och frågar vad som står på. När hon fått det klart för sig… (Hon. Vi ser nu framför oss en gammal kärring, kanske 10-åringens farmor eller mormor, det säger hennes ålder ingenting om.) När hon fått klart för sig vad som står på berättar 70-åringen att hon tidigare på dagen vattnat blommorna i fönstret och därvid råkat spilla vatten på skrivbordet. 2-åringen är alltså oskyldig, åtminstone den här gången.

32-åringen blir nu på bättre humör och inriktar sig på att försöka rädda det papper som blötts ner på skrivbordet. Det är familjens uppehållstillstånd som just kommit från Migrationsverket.

Vi förstår nu att det rör sig om en invandrarfamilj. Kanske har vi en färdig bild av invandrare i huvudet. Knappast en bild av finnar eller danskar, mera troligt en bild av kurder eller irakier. Nu vet journalisten som skriver den här historien att det rör sig om somalier och att alla utom 2-åringen är mörkbruna i hyn.

Vad är det då för färg på katten? Vi kan anta att den är svart. Om jag skrivit ”en svart 2-åring” i början skulle läsaren redan då ha gissat att hela familjen var svart och antagligen från Somalia.

Det märkliga med det mänskliga språket är att det framkallar bilder i våra huvuden. Det går att ge tillräckligt med material för att framkalla riktiga bilder av verkligheten. Men det går inte med enbart åldersangivelser. Dom borde vi sluta med.