Lita inte på ekonomer!

Det berättas att en barnsköterska satt och tröstade ett ledset barn och sa:

– Inte ska du gråta lilla vän. Det här blåser vi på, så går det snart över. Se så, nu torkar vi tårarna. Och så snyter vi oss, fräs duktigt nu!

Detta såg en ekonom. Han tog fram sin miniräknare och började kolla möjligheterna till rationalisering. Sen gick han hem och skrev en artikel där han visade att det sköterskan sagt till 1 barn kunde sägas till 10 barn på samma tid. Om man drog ut det väsentliga av det: – Gråt inte! Fräs!

Alltså fyra stavelser i stället för fyrtio. Om man ställde gråtande barn på rad borde man kunna trösta tio barn på samma tid med tio gånger fyra stavelser: Gråt inte! Fräs! Gånger 10=40.

Artikeln fick mycket beröm i fackpressen och på handelshögskolan. Regeringen beordrade kommunerna att tillämpa metoden och friställa nio av tio dagispersonal. Det blev en rejäl besparing.

Men ute i landet märkte man snart att metoden var kass. Den vägrade fungera av den enkla anledningen att barnen vägrade gråta samtidigt. Det gick inte att ställa gråtande barn på rad.

Så är det också med oss vuxna. Vi bryter inte benen på akutens begräsade öppettid. Vi vägrar att knivskära varandra på dagtid. Vi tittar inte på kockan innan vi misshandlar våra hustrur eller får hjärtinfarkt eller krockar med någon idiot som aldrig borde ha fått körkort.

Därför byggde vi upp en heltäckande sjukvård som blev bäst i världen. Som en del av en välfärd som också var bäst i världen. Den som våra politiker nu håller på att riva ner.

Vi ser det varje dag. På var och varannan sida i tidningen står det om en nedskärning, försämring, nedläggning, indragning, besparing.

De är inte vårt fel, säger politikerna. Det är på order uppifrån. Sparbeting som de inte kan göra något åt.

Nähä. Nå… vi har förut i historien haft personer som åtagit sej att röva från folket för överhetens räkning. På medeltiden kallades de fogdar. De var kända för två saker – att plundra folket åt överheten och i förbifarten berika sej själva.

Dagens fogdar kallas på politiskt nyspråk "våra folkvalda" antingen de jobbar i kommunstyret eller i regeringen. Vem som valt regeringsmedlemmarna vet vi, det har Fredrik Reinfeldt gjort, men vem har valt honom? Det påstås att det är vi, folket, men det är väl inte möjligt?

Allt går ju åt fel håll. Det vi byggt upp håller på att raseras. Vi borde rösta oss ut ur EU. Då får vi läsa att folkomröstningar inte är bra. Vi röster ju inte som våra EU-fogdar vill.

Eländet fortsätter. Besparingar neråt och ökad rikedom uppåt. Utgiftstak – men inget tak på vinster, bonusar och fallskärmar.

Nu är vi trötta på okunniga ekonomer som har åsikter om den offentliga sektorn. Vi vill bryta ben och krocka bilar och få infarkt när som helst. Kalla det valfrihet. Vi vill att våra gamla ska vårdas i lugn och ro dygnet runt och våra barn snytas och tröstas alla tider på dygnet utan hets och brådska.

Folk behöver jobb. Anställ hur många som helst i den offentliga sektorn! Sverige har aldrig varit rikare än nu. Ta pengarna där dom finns!