Ett av mina barnbarn klagar och påstår att jag upprepar mej i det mesta jag skriver. Det kanske ligger något i det. Man har levt ett långt liv som statistiskt sett går mot sitt slut. Man har hunnit samla på sej ett antal sanningar som man tycker bör bli allmän egendom. Man har hunnit bli glömsk, vilket är bra och betyder att man hunnit sortera bort en massa oväsentligheter ur sitt minne.
En av de viktigaste sanningar jag vill förmedla till de yngre är att all religion är vidskepelse. Förr trodde man – nu vill man veta. Vi lever i en värld i sändig förändring, från då till nu. Vi kan inte inrätta vårt liv efter vad människor trodde på bronsåldern. Enkla regler kan vara desamma nu som då: att livet är trevligare om man inte stjäl från varann eller slår ihjäl varann eller får lust till vår nästas fru eller åsna.
Men numera tror vi inte på andar och spöken. Och inte att världen är skapad av någon mystisk skepnad som bor i den himmel där vi i dag åker omkring med rymdfarkoster.
Den som tror måste hindra sej själv från att tänka. Vi kan pröva med ett exempel:
För en tid sedan demonstrerade muslimer i Norrköping mot konstnären Lars Wilks. På ett av deras plakat stod: Vi älskar Muhammed. Min naturliga fråga är: Vadå för?
– Den frågan får man inte ställa! säger min muslimske vän förskräckt. Att man ska älska Muhammed är självklart. Muhammed är helig!
Att något är heligt skulle då betyda att det inte får diskuteras. För mej är yttrandefriheten helig. Och demokratin. Och jämlikheten. Och även trosfriheten. Det är heliga saker – och flera finns säkert för människor i ett öppet, demokratiskt samhälle. Saker som är heliga – och just därför alltid måste hållas aktuella och diskuteras!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar