Vi har inga miljarder som Svenskt Näringsliv, men vi är starka för att vi är många. Vi har – till skillnad från våra motståndare – ett ärligt uppsåt! Vi har unika skandinaviska friheter och rättigheter att försvara. Vi har demokratiska traditioner. Fast kanske inte så bra ledare. Jag känner lite som Tage Danielsson:
Det är proffsen som gör
så att rosorna dör.
Ge mej hellre en glad amatör!
Det är amatörerna, vi vanliga människor, som måste formulera problemen och ta upp kampen. Både mot Svenskt Näringsliv och mot våra egna partiledningar.
Men vi måste också själva bli kunnigare och klokare. Glömma det man lärde oss i skolan. Diskutera oss fram till kunskaper byggda på våra egna erfarenheter. Läsa vänsterpress och leta böcker från vänsterförlag.
Själv har jag hittat kunskap i lättillgängliga källor. Pockettidningen R, Ordfront Magasin, Clarté och tidningar som Proletären, Internationalen, Flamman, Arbetaren och LO-tidningen. Man kan inte prenumerera på allt, men man kan leta på bibliotekens tidskriftshyllor – och begära att biblioteken köper in!
Vad ska man göra sen? Bilda läsecirklar och studiegrupper som vi gjorde på 1970-talet för att lära oss det som skolan bedragit oss på? Ett nytt slags föreningsliv, ja varför inte? Kunskap är makt. Men bara om många lyckas skaffa sej den.
Här slutar min artikelserie om Välfärdens historia. Den bygger på 80 års erfarenheter, sedan jag som sjuåring började demonstrera för socialismen tillsammans med mina föräldrar samtidigt som jag påtvingades psalmverser av en liten jesusfröken i folkskolan.
Vi som nu är gamla lyckades skapa världens bästa välfärdssamhälle, men vi lyckades inte försvara det. Det blir nu er uppgift, och måtte ni lyckas med det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar