Vad krävs av ett arbetarparti?

I Flamman 28 november hittar jag följande insändare under rubriken Socialdemokraterna – ett nytt högerparti, undertecknad Krister Lilja, Sala:

Stefan Löfvens utspel om att han kan tänkas samarbeta med vissa allianspartier kom knappast som en överraskning. Det stärker bilden av Socialdemokraterna som ett parti som inte längre hör hemma i arbetarleden. Inte ens ett parti som definierar sig som mittenparti kan påstå sig vara ett riktigt arbetarparti. De som tidigare röstade på Moderaterna för att de kallade sig arbetarparti vet förmodligen inte vad ett arbetarparti är.

Det som troligen gör att så många människor från andra länder söker sig hit i tron om att kunna skapa sig ett bra liv, är den gamla bilden av Sverige som ett solidariskt välfärdsland med full sysselsättning och goda trygghetssystem lever kvar än i dag. Alltså det trygga samhälle som byggdes upp tack vare en rättvis fördelning av arbete och ekonomiska resurser. Det hade aldrig varit möjligt utan en arbetarpolitik som fördes från vänster.

Grundförutsättningen för den gamla arbetarrörelsen var kampviljan att förändra sin egen situation samt avsaknaden av konflikträdsla. Dagens socialdemokrater har däremot varit med om att skapa konflikträdda arbetare genom kriser, arbetslöshet och ett nedrivet a-kassesystem.

Ett parti som inte längre hör hemma i arbetarleden. Det är hårda ord.  Men är de sanna? I varje fall är det en åsikt vi hör allt oftare och måste vänja oss vid att möta och eventuellt bemöta. Vad säger vi då? Håller vi med eller sätter vi emot? Och i så fall med vilka argument? Kom med förslag!