Många vill och någon kan!

Jag har varit på kurs vid PRO:s folkhögskola i Gysinge. Kursen hett Visor och dikter. Det jag lärde mej där är att det skrivs en oändlig massa "dikter" som jag finner värdelösa. Men jag är väl obegåvad eftersom jag tycker att även Tranströmer är trams. Såhär ser den dikt ut som jag tycker hör till det bästa som skrivits:

Med sparsamhet och övertid

drog han fram tre pojkar till studenten.

Han andades och levde genom dem,

de blev trappor mot solen.

Själv har han aldrig varit på bio eller teater

eller haft tid att läsa böcker.

De har lyckats och kommer hem till helgerna

och talar med främmande röster om dessa ting.

Deras kvinnor har kalla ögon

och föraktar honom när han äter med kniv.

Han ska aldrig förstå

vem som murat hans ensamhet.

Ja det är Stig Sjödin ur hans samling Sotfragment.  Så här angeläget var inte mycket av det jag tvingades läsa på kursen i Gysinge. Folk skriver dikter, det gjorde vi kursdeltagare också. Det mesta blev uselt. De flesta dikter som skrivs är usla. Men låt folk skriva. Det är bland alla som vill, det förr eller senare dyker upp nån som kan! Och den vill vi inte missa!