Sjung om den borgerliga pressen!

Nån gång i början på 1970-talet skrev jag en pjäs som hette Press-Stopp. Den jävlades med lokaltidningarna i trakten där jag bodde för att de teg om nedläggningen av en industri som skulle göra många arbetslösa. Där ingick den här sången:

Har ni hört att Anders Persson vrickat foten?

Ja, ni läser väl vårt blad och hänger me´.

Har ni hört att Märta Svensson kokat kaffe

i sin syförenings kaffekommitté?

Ja, en tidning den speglar det mesta

av allting som händer och sker.

Och nämner den namn på de flesta

så säljs den så mycket mycket mer.

Men – en tidning är alltid ett vapen,

ett vapen i någons hand

som kämpar för någons intressen,

kanske för kung och fosterland

eller för arbetarklassen, eller de rika och få.

VEM en tidning kämpar för,

det bör man ta reda på!

När jag nu läser texten tycker jag att den har nåt att säga även i dag. Därför skickar jag den till vem som vill läsa den. Eller sjunga den. För man kan ju göra melodi till den också.