Tranströmer är trams – för mej!

God morgon! Så är man då tillbaka efter en vecka på PRO:s folkhögskola i Gysinge. På frågan om det var intressant måste svaret bli JA. Men säg aldrig JA i telefon – då kommer strax en försäljare och påstår att du sagt JA till att köpa en soffgrupp för tiotusen. Till telefonförsäljare ska man bara säga "dra åt helvete!" och lägga på.

Kursen hette Visor och dikter och bjöd på mycket av bådadera. Mest dikter. Som för mej ska ha rim och meter. Men numera skrivs det en otrolig massa trams som varken har rytm eller rim. Så tillåmed Tranströmer visade sej mest vara trams. Jag är så lyriskt obegåvad att jag blir mer berörd av Cornelis:

Jag är en tvivelaktig figur,

duger ej mycket till.

Bakom ett hörn står Döden på lur.

Han tar mej när han vill…

Men en massa lästips har jag fått. Så nu sätter jag mej och läser en massa lyrik som jag annars aldrig skulle ha kommit i närheten av. Om du är gammal tycker jag du ska kolla PRO:s kursutbud från Gysinge. Där finns allt från datorer och dans till, som sagt, lyrik. Som tack till Pensionärernas Riksorganisation kan jag bifoga Ove Klinthälls lilla dikt:

Svensk demokrati är trött och slö.

Föreningslivet håller på att dö.

Dom enda som har hopp och framtidstro

och ungdomsglädje tycks va PRO!

Men Klinthäll är dagsverspoet liksom exempelvis Stefan Estby och Alf Henrikson. Poeter som läses och uppskattas av vanligt obildat folk. Dom får man inte möta där lyrik ska studeras. Det tycker jag nog är lite synd.