onsdag 30 januari 2013

Vad gör tiden med mina böcker?



Tiden går och det man gjort blir gammalt och inaktuellt. När jag skrev mina första pojkböcker om flyg, då flög man i plan med öppna sittbrunnar och propeller. Sen kom reaplanen och gjorde mina böcker omodärna.
Sen kom teven. En av mina dikter från 1960-talet handlade om höghuset där vi bodde med förtiåtta lägenheter med folk som aldrig blev bekanta men ändå tänkte på samma saker eftersom de såg samma teveprogram. Sen kom andra tevekanalen och min dikt blev föråldrad.

I boken BängBäng förutsåg jag videon, fast bara som ett litet kort man kunde sticka in i apparaten. Att videon skulle bli en tekniskt fulländad hembio som skulle blåsa vettet ur så många av oss kunde jag inte förutse.
På 1960-talet jobbade Inga och jag på Kuba och jag skrev Upproret om Tredje världens mest löftesrika samhällsbygge. Nu har USA pressat tillbaka Kuba till halvkapitalism och min kanske bästa bok är historisk nostalgi.

Dock har jag böcker som inte blivit inaktuella. Dit hör Max Svensson Lurifax, om pojken om blir konsult och råder direktör Matberg att lägga mjölk och bröd längst in i butiken så att folk fyller sina korgar med impulsköp innan de hittar det alla måste köpa. Och hittar på modeväxlingar åt direktör Klädberg så att folk ska kasta bort kläder och köpa nya när modet växlar. Och Mors dag och Fars dag åt alla direktörerna, så att folk måste köpa presenter för att visa föräldrar sin kärlek… En bok som inte förlorar i aktualitet förrän kapitalismen är avskaffad i Sverige. Borde ges ut på nytt.

Sen har vi då de fyra böckerna om Trälarna. Tjugo berättelser om Sverige från vikingatid till välfärd. Förlaget har lovat att ge ut dom på nytt, nu som pocket. Att göras tillgängliga i varenda Coop och ICA-affär. Det skulle kännas som en värdig avslutning på ett långt och ivrigt skrivarliv. 




2 kommentarer:

  1. Absolut och på inget sätt otacksam emot dig Sven för din omistliga kritik av konsumismen.

    Den skulle litet lätt uppdaterad bli obligatorisk läsning för tredjeklassare runt om i vårt land. Jag undrar hur du ställer dig till att jag länkar till din blogg och scannar in omslag och baksidestext samt citerar de kapitel som du refererar på min blogg Otacksamma Föräldern.

    Jag har en fyraåring som nu lyssnar på kapitel för kapitel om Max förvandling från prästslav till copywriter och högavlönad reklamman. Det skulle vara buskul att göra en copy/paste variant där man tar de mindre förljugna delarna av Slumdog millionaire, Guds Stad och nu senast The Selfish Giant och kör ihop med den finska filmatiseringen av Max Svensson Lurifax. Istället för farbrorn i blåställ på slutet kunde man anknyta till följande rörelse:

    Antikonsumistisk drar paralleller mellan miljöaktivism, antiglobalisering samt djurrättsaktivism i sitt fördömande av moderna företag och organisationer som uteslutande strävar efter vinst.

    Under senare år har det släppts en del intressanta böcker, till exempel Naomi Kleins "No Logo" och filmer som till exempel "The Corporation" och "Surplus: Terrorized into being Consumers", vilket har populariserat den anti-korporatistiska ideologin.

    Motstånd mot ekonomisk materialism kommer främst från två håll, religion och social aktivism. Vissa religioner påstår att materialism stör sambandet mellan individen och det gudomliga samt att det i är en omoralisk livsstil. Franciskus av Assisi, Ammon Hennacy och Mahatma Gandhi hävdade att andlig inspiration ledde dem till en enklare livsstil. Sociala aktivister anser att materialismen är ansluten till krig, girighet, anomi, brottslighet, miljöförstöring samt en allmän social oro och missnöje.

    En kritiker av konsumism, den tyske historiken Oswald Spengler, sa: "Livet i Amerika är enbart av ekonomisk struktur och saknar djup."

    Vad tror du? Litet svårsmält kanske, men nog skulle det nuvarande hyllandet att "den oändliga tillväxtens maxim" få sig en törn av en sådan film/barnbok?

    Gadden uppåt!
    /Erik "Otacksamma Föräldern" Fahlberg
    otacksam.wordpress.com

    SvaraRadera
  2. Med al respekt for bogen "Peter Fidus" som Max Svensson Lurifax hedder i Danmark, har jeg tilladt mig at skrive en fortsættelse: "Peter Fedux vender tilbage": http://bentaksel.blogspot.dk/
    Først og fremmest mener jeg, at bogen er mere aktuel end nogensinde tidligere.
    I mit arbejdsliv som lærer, klasselærer, læste jeg hvert år bogen højt for børnene. Mere en én gang foreslog et barn, at jeg skulle skrive en fortsættelse. Det fik jeg først begyndt på, flere år efter at jeg sluttede som lærer.
    Venlig hilsen Bent Aksel Kofoed

    SvaraRadera