Vad Ulf Adelsohn inte berättade

I går kväll intervjuades förre moderatledaren Ulf Adelsohn i TV:s Min sanning, programmet där den intervjuade får tala till punkt utan att bli avbruten. Ett trevligt program. Ulf Adelsohn var trevlig. Och moderaterna föreföll också trevliga. Det framkom inte att de under hela förra århundradet motsatt sej varenda reform mot demokrati och välfärd.

Det kan därför vara dags att påminna om t ex det här:

Moderaterna (som då hette högern) röstade nej till rösträtten för män 1918 och till kvinnlig rösträtt 1921, till åtta timmars arbetsdag 1919 och till avskaffandet av dödsstraffet 1921. De sa nej till allmänna folkskolan 1927, till statsstöd åt sjukkassorna 1931 och till beredskapsarbeten 1933.

De sa nej till statligt stöd åt a-kassorna 1934, kommunalt stöd åt barnrikehus 1935, lag mot vräkning vid arbetskonflikt 1936, reglerad arbetstid för lantarbetare och höjda folkpensioner samma år. De röstade nej till två veckors semester 1938, fria skolmåltider 1946, barnbidrag 1948, ATP 1959 och fyra veckors semester 1963.

I slutet på 1960-talet var vänstern stark och högern misstrodd. Då bytte partiet namn till Moderaterna och fortsatte sin folkfientliga politik.

Om man vill beskriva Moderaterna för vuxna kan man säga att vi inte ens skulle ha haft rösträtt i Sverige om de haft makten. Till barn kan man säga att om moderaterna fått sin vilja igenom skulle vi inte haft nåt barnbidrag. Den upplysningen har fått åtminstone mina barnbarnsbarn att avsky vårt lands mest odemokratiska parti.