Tekniken
går framåt, ibland så snabbt att vi gamlingar kan ha svårt att hänga med. Det
som för mej symboliserar den nya tiden är mobiltelefonen. Nu har ju alla en sån
– nåja, inte alla, om man får tro poeten Ove Klinthäll:
Trodde
du möjligen detta, min son,
att
alla snart nog har mobiltelefon?
Då
trodde du fel! Nå, kanhända det gäller
i
Sverige, men annars? I helsicke heller!
Hälften
av jordens befolkning, min son,
har
inte ens sett ens en väggtelefon.
Det
pratas mycket om mordet på Olof Palme nu i radio och teve. När han sköts fanns
inte mobiltelefonen, därför blev snutarna runt mordplatsen synliga med sina
walkietalkies. I dag skulle de ha försvunnit bland alla som går och snackar i
telefon.
När
jag ser hur mina barnbarn använder mobilen blir jag skrämd. De fotograferar med
den, de läser tidningen i den och lyssnar på musik. De använder den som
uppslagsbok och brevväxlar med den. Skulle jag kunna lära mej sköta en sån
apparat? Det verkar spännande. Men känns väldigt främmande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar