Tiden
går och det man gjort blir gammalt och inaktuellt. När jag skrev mina första
pojkböcker om flyg, då flög man i plan med öppna sittbrunnar och propeller. Sen
kom reaplanen och gjorde mina böcker omodärna.
Sen kom teven. En av mina dikter från 1960-talet
handlade om höghuset där vi bodde med förtiåtta lägenheter med folk som aldrig
blev bekanta men ändå tänkte på samma saker eftersom de såg samma teveprogram.
Sen kom andra tevekanalen och min dikt blev föråldrad.
I
boken BängBäng förutsåg jag videon, fast bara som ett litet kort man kunde
sticka in i apparaten. Att videon skulle bli en tekniskt fulländad hembio som
skulle blåsa vettet ur så många av oss kunde jag inte förutse.
På 1960-talet jobbade Inga och jag på Kuba och jag
skrev Upproret om Tredje världens
mest löftesrika samhällsbygge. Nu har USA pressat tillbaka Kuba till
halvkapitalism och min kanske bästa bok är historisk nostalgi.
Dock
har jag böcker som inte blivit inaktuella. Dit hör Max Svensson Lurifax, om pojken om blir konsult och råder direktör
Matberg att lägga mjölk och bröd längst in i butiken så att folk fyller sina
korgar med impulsköp innan de hittar det alla måste köpa. Och hittar på
modeväxlingar åt direktör Klädberg så att folk ska kasta bort kläder och köpa
nya när modet växlar. Och Mors dag och Fars dag åt alla direktörerna, så att
folk måste köpa presenter för att visa föräldrar sin kärlek… En bok som inte
förlorar i aktualitet förrän kapitalismen är avskaffad i Sverige. Borde ges ut
på nytt.
Sen
har vi då de fyra böckerna om Trälarna. Tjugo berättelser om Sverige från
vikingatid till välfärd. Förlaget har lovat att ge ut dom på nytt, nu som
pocket. Att göras tillgängliga i varenda Coop och ICA-affär. Det skulle kännas
som en värdig avslutning på ett långt och ivrigt skrivarliv.
Absolut och på inget sätt otacksam emot dig Sven för din omistliga kritik av konsumismen.
SvaraRaderaDen skulle litet lätt uppdaterad bli obligatorisk läsning för tredjeklassare runt om i vårt land. Jag undrar hur du ställer dig till att jag länkar till din blogg och scannar in omslag och baksidestext samt citerar de kapitel som du refererar på min blogg Otacksamma Föräldern.
Jag har en fyraåring som nu lyssnar på kapitel för kapitel om Max förvandling från prästslav till copywriter och högavlönad reklamman. Det skulle vara buskul att göra en copy/paste variant där man tar de mindre förljugna delarna av Slumdog millionaire, Guds Stad och nu senast The Selfish Giant och kör ihop med den finska filmatiseringen av Max Svensson Lurifax. Istället för farbrorn i blåställ på slutet kunde man anknyta till följande rörelse:
Antikonsumistisk drar paralleller mellan miljöaktivism, antiglobalisering samt djurrättsaktivism i sitt fördömande av moderna företag och organisationer som uteslutande strävar efter vinst.
Under senare år har det släppts en del intressanta böcker, till exempel Naomi Kleins "No Logo" och filmer som till exempel "The Corporation" och "Surplus: Terrorized into being Consumers", vilket har populariserat den anti-korporatistiska ideologin.
Motstånd mot ekonomisk materialism kommer främst från två håll, religion och social aktivism. Vissa religioner påstår att materialism stör sambandet mellan individen och det gudomliga samt att det i är en omoralisk livsstil. Franciskus av Assisi, Ammon Hennacy och Mahatma Gandhi hävdade att andlig inspiration ledde dem till en enklare livsstil. Sociala aktivister anser att materialismen är ansluten till krig, girighet, anomi, brottslighet, miljöförstöring samt en allmän social oro och missnöje.
En kritiker av konsumism, den tyske historiken Oswald Spengler, sa: "Livet i Amerika är enbart av ekonomisk struktur och saknar djup."
Vad tror du? Litet svårsmält kanske, men nog skulle det nuvarande hyllandet att "den oändliga tillväxtens maxim" få sig en törn av en sådan film/barnbok?
Gadden uppåt!
/Erik "Otacksamma Föräldern" Fahlberg
otacksam.wordpress.com
Med al respekt for bogen "Peter Fidus" som Max Svensson Lurifax hedder i Danmark, har jeg tilladt mig at skrive en fortsættelse: "Peter Fedux vender tilbage": http://bentaksel.blogspot.dk/
SvaraRaderaFørst og fremmest mener jeg, at bogen er mere aktuel end nogensinde tidligere.
I mit arbejdsliv som lærer, klasselærer, læste jeg hvert år bogen højt for børnene. Mere en én gang foreslog et barn, at jeg skulle skrive en fortsættelse. Det fik jeg først begyndt på, flere år efter at jeg sluttede som lærer.
Venlig hilsen Bent Aksel Kofoed