På
1700-talet fanns det en gubbe i Sverige som hette Anders Bachmanson. Han gifte
sej till rikedom och adlades 1743 med namnet Nordencrantz. Han blev en av vårt
lands första nationalekonomer och är känd för att ha sagt:
– Många fattiga är
ett lands rikedom!
Det låter märkvärdigt
välbekant även i dag. Antalet fattiga ökar. Alltså ökar landets rikedom. Sverige
är ett rikt land, har jag hört flera gånger i TV på sista tiden. De rika blir
allt rikare. Är det dom som är Sverige?
Men
de arbetslösa då? De som fått sparken för att det måste sparas?
Vi vanliga människor är klokare än dom
som styr oss. En vanlig svensk arbetare kan räkna ut att det inte lönar sej för
samhället att avskeda ett vårdbiträde. Med socialbidrag och utebliven
inkomstskatt går det ekonomiskt jämnt ut. Om man dessutom räknar med att den
avskedade blir ledsen och att den som skulle vårdas blir vanskött gör samhället
en avsevärd kvalitetsförlust.
Såna
beräkningar är enkla för oss men svåra för makthavare som inte umgås med oss
och aldrig drabbas av sina egna beslut.
Vanligt folk begriper
att det som sparas in på ett håll måste tas ut nån annanstans. Vanligt folks
tänkande är logiskt – och därmed planekonomiskt.
Jag
tror de flesta av oss håller med serietecknaren Sara Granér som kallat sin
senaste bok All I want for christmas is
planekonomi. Jag får väl passa på att rekommendera den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar