Sång om ädla motiv

Jag läser att svenska vapen dyker upp på de mest osannolika håll i världen, även i händerna på skumma regimer. Så måste det ha varit även för ett halvt århundrade sedan. Kompositören Gunnar Edander påminner mej om när vi jobbade med Fickteatern under Suzanne Ostens ledning och spelade på gatorna för att sprida politisk medvetenhet. Då skrev jag om vapenindustrin bl a dessa rader som här får bli DAGENS DIKT:

Vapen är inte att döda

dom är till att exportera

dom ger oss jobbare föda

och låter oss tjäna mera

Vapen är inte att samla

nej sälj dom till andra länder

och där bör dom inte bli gamla

så hoppas att nånting händer

Vapen är inte att döda

men avvärja revolutioner

från världens fattiga röda

och det kallas fredsaktioner

Det är bra för ekonomin

så spräng hela skiten

och trygga profiten

åt vapenindustrin!

Vi spelade på gator och torg och även i skolor (Spelet om plugget). Suzanne skrev ett antal frågor som hon skickade till några författare som fick svara med en text, en vers eller en dialog. Sen klippte hon ihop ett pjäsmanuskript av svaren.

En gång fick jag frågan: Vad är motsatsen till medborgare? Jag svarade naturligtvis: Motborgare! Som sen blev titeln på en pjäs för gatuteatern.

Nu rör jag mej av åldersskäl inte så ofta ute på stan, men jag tycker att jag borde ha hört talas om liknande gatuteater om sådan finns i dag. Eller verkar dagens kulturarbetare på andra sätt för att sprida politisk kunskap? Skriv gärna och berätta!