Nu
närmar vi oss den 53:e upplagan av musiktävlingen Melodifestivalen och Sveriges
uttagning till Eurovision Song Contest 2013. Vi kommer att få höra en massa
låtar som vi inte kommer att minnas dagen därpå.
Det
finns låtar som har längre livslängd. Hundra år fyller i år den svenskaste låt
som finns, Kostervalsen, som skrevs
av David Hellström och fick text av Göran Svenning 1913, samma år som den kom i
tryck och gavs ut på skiva.
Kom
i kostervals, slå din runda arm om min hals… Hundra år, och den
låter i dag som om den skulle vara nyskriven. Svenskarna är ett sjungande och
dansande folk. Våra låtar lever.
Jag
är född 1925 och alltså jämngammal med rundradion. Dessförinnan gick folk på
logdanser för att höra musik, eller bara ut i nån park där min far och hans
syskon satt och spelade. Kostervalsen hör till min barndoms sångskatt lika väl
som Vi gå över daggstänkta berg fallera.
Sen kom diskotekens
plattvändare och tog stryptag på den levande musiken. Låtarnas livslängd blev
kortare. Slitåslängmusik säljer fler skivor.
Nu
är musiken helt obegriplig för mej. Så kommer det att vara med
Melodifestivalens låtar. Så var det med gårdagens Så ska det låta. Jag tar fram
min gamla luta och sjunger hundraårslåten för katten. Hon slutar spinna och går
ut i köket. Så det låter väl inte som det ska. Men Kostervalsen lever fast den
är tolv år äldre än jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar