Det
här är den tid på året då aktiva författare har lämnat sitt manus till
förlaget, fått det antaget och väntar på förslag till omslag och baksidestext
på den bok som ska komma ut till hösten. Så är det inte för mej.
Jag
har varit en produktiv författare. Under ett halvt århundrade skrev jag ett par
böcker om året, ibland fler. Sen började det ta emot. Jag råkade ut för ett
slags förlamning som hade att göra med min besvikelse över det svek, det
landsförräderi, som arbetarrörelsens ledning höll på att göra sej skyldig till.
Det
kom smygande – med slopandet av S-märkningen, valutaregleringen, beslutet om
Öresundsbro och EG-anslutning, förvandlingen av SJ och Posten till
roffarföretag och så skattereformen – och hela tiden malde det på.
EG-anpassning. Sen EU-anpassning.
Jag
är tillräckligt gammal för att ha varit med förra gången de europeiska
storföretagen försökte skapa ett stort Neuropa. Då trodde jag aldrig att de
skulle få medlöpare i ledningen för den arbetarrörelse jag vuxit upp i. Men det
fick de.
Min
skaparlust försvann. Jag slutade skriva böcker. Många tycker kanske att det är
en förlust som det svenska kulturlivet kan bära. Må så vara. Men nu känns det
som om politiken haft samma inverkan på andra kulturarbetare. Annars skulle ju
böcker, teater och musik bära fram ett ramaskri av protester. Så sker inte. Jag
är tydligen inte ensam om förlamningen.
Politikens
makt över konsten är oroande. Den måste brytas. Så ni yngre som orkar och kan –
kom igen, kulturarbetare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar