Kapar man roten vissnar blomman

Årets första dag. Dags att tala om vad man önskar sej av det nya året. Jag önskar att socialdemokratin ska återgå till att bli det parti som gjorde Sverige till världens ledande välfärdsland.

Att denna önskan inte kommer att vinna gehör får jag genast veta. Socialdemokratin kallar sej inte Välfärdspartiet utan har valt ett annat namn: Framtidspartiet. Man kapar alltså roten och tror att växten ska blomma bättre utan rot.

Liknelsen är inte så tokig. Det är ju som med snittblommor. De är vackra när man ger bor dem, men sen vissnar de snart. Så är det också med partiet. Det ser starkt ut när man skänker bort det till borgerligheten, men sen…

I ett TT-telegram läser jag: "På Socialdemokraterna valsedlar till valet 2014 ska var fjärde kandidat på valbar plats vara yngre än 35 år." Minst var fjärde kandidat ska alltså inte ha varit med när partiet var som starkast och inte ha någon erfarenhet av välfärdsbygget.

Vidare läser jag: "Partiet har, liksom de flesta andra partier, svårt att lyfta fram personer med utländsk bakgrund." Ännu en kategori som saknar erfarenhet av vårt välfärdbygge.  

Carin Jämtin säger i samma TT-artikel att det inte kommer att finnas många ålderspensionärer när den framtida politiken beslutas. Sossarna kommer att ledas av personer som inte vet vad partiet har varit och skulle kunna vara. Man kapar roten och – vad vi kommer att få se är ett parti som vissnar i moderaternas blomkrukor.

Vad ska vi göra? Finns det något att göra?