Den som lever får se

Sista dan på året. Och man lever tydligen in på 2013 och fyller 88 år. Det väcker tankar. Man lever ju på övertid. Hur gammal ska man bli? Hur gammal vill man bli?

Hur länge orkar man blogga varje dag? När orken sviktat har jag tagit hjälp av poeten Ove Klinthäll. Nu undrar jag om han också börjar bli gammal, när han skriver halvbra vers som den här:

Alliansens bil har strul den.

Pys på alla fyra hjulen.

Men dom kör väl på - på fälgen

även efter nyårshelgen.

Vad kan man då vänta sej av det nya året? Tyvärr är det inte valår, så Reinfeldts folkfientliga regering kan sitta kvar ett tag till. Man skulle kunna önska att Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens tjänstemän visade lite civilkurage och vägrade misshandla folk.

För egen del kan jag bara önska att få hänga med ett par år till. Trots ont i ryggen och taskig hälsa. Bara för att få se om mitt gamla parti kan rycka upp sej. Jag var socialdemokrat så länge sossarna själva var det. Kan de bli det igen?

Den som lever får se. Om 2013 blir mitt sista år så kan jag kosta på mej en liten fundering med en travesti på Hasse Anderssons gamla hit:

Får man ta katten med sej in i himlen?

Hon är så mjuk och go och nosen alldes skär.

Får man ta katten med sej in i himlen?

För utan den vill jag inte vara där.

Men – nytt år nya möjligheter. Stå på er! Håll igång! Vi ses!