När jag försökte städa mitt arbetsrum
häromdan hittade jag en bortglömd kartong med påskriften "Tänkvärda
citat". En lockande hög med klipp att riva i.
Politiker säger
märkliga saker. Anita Gradin: "EG-frågan är alldeles för viktig att
folkomrösta om." Beatrice Ask till skolstrejkande ungdomar: "Strejka
får ni göra på fritiden." Birgitta Dahl när beslutet att stänga två
kärnkraftverk ändrades 1990: "Beslutet var oåterkalleligt när vi fattade
det." Och så Mona Sahlin som kallade 40 års sossepolitik för
"välfärdsgodis".
I Nattöppet i april 1997 lanserade Sverker
Olofsson uttrycket "SAF-dravel". Han är en av de få kändisar som
vågar stå kapitalet emot.
Tidigare har ju
flera av dem varit radikala. Det var en gång den ökände högerekonomen Bo
Södersten som i en bok 1975 skrev att "kapitalägarklassen måste
pensioneras och produktionsmedlen socialiseras".
Och teves Claes
Elfsberg lät nästan upprorisk när han 1968 sa i Husmodern: "Vi har till
uppgift att upplysa om verkligheten. Sedan är det svenska folkets sak att resa
sig ur TV-soffan och gör någonting åt eländet."
Arbetarrörelsen borde ha rest sig ur alla
soffor men gjorde det inte. I LO-tidningen nr 5/96 skrev Margareta Norlin:
"Om centern inte längre representerar bönderna, om liberalerna inte längre
är liberaler och om SAP inte längre representerar LO-kollektivet, då förvandlas
parlamentet till en teaterscen med mer eller mindre dåliga aktörer."
Då får man vara glad åt att det finns goda
aktörer utanför parlamentet. I kartongen hittar jag två av mina favoriter. Den
ene är Ronny Eriksson som sagt: "Sossarna är de enda som kan regera det
här landet. Synd att de inte har en politik att regera med också."
Den andre är
Tage Danielsson, partiets genom tiderna främste kritiker, som jag inte kunde
låta bli att citera i går:
Tills vi får den vision som vi snart tänker
få,
kan en förhandsvision vara bra.
Den att inse hur löjligt det verkar att gå,
innan vi har bestämt vart vi ska.
Jag gick inte i något
demonstrationståg i går. De talare som framträdde i teves nyhetsprogram sa
ingenting som angick mej. Kanske hölls det bättre tal på rödare ställen, det
får vi väl läsa om i vänsterpressen. I teve och radio fick ingenting sådant
plats.
Vad sorglig Sven, att en politisk entusiast och fanbärare som du ska få uppleva att det politiska engagemanget inte berör dig. Tänk om vi hade fötts i början av 1800-talet då hade vi fått uppleva att engagemanget bara ökade och ökade - eller är det bara när man ser retrospektivt på det hela - vem vet idag hur den här tiden kan sammanfattas om 200 år?!
SvaraRadera