Sjuhundratusen
av oss är arbetslösa och uträttar ingenting. Ändå funkar samhället. Det är
förvånande. Affärerna är fulla med mat, varuhusen fulla med prylar,
vårdcentraler är igång, liksom sjukhus, skolor och daghem. Allt vi behöver
finns i överflöd. Sjuhundratusen av oss behövs alltså inte?
Det
är väl som det ska. Arbete som förr gjordes för hand görs numera av maskiner.
De människor som befrias från arbete kan då ägna sig åt skojigare
sysselsättningar, sporta, leka, dansa, måla tavlor, spela musik.
Det skulle de kunna göra om de
levde för sin egen skull. Men dagens människor lever inte för sin egen skull
utan för att en liten klick herrar ska tjäna pengar på dem. De ska söka jobb –
inte för att samhället behöver deras insatser utan för att de, eventuellt, ska
kunna göra någon rik herre ännu rikare.
Det borde vi sluta med. Dela på
jobben! Dela på ägandet! Producera offentligt! Lev lugnt och demokratiskt!
I
ett samhälle med privat ägande av företag, banker och fastigheter är allt tal
om demokrati en bluff. Demokratin upphör innanför fabriksgrindarna.
En verklig demokrati är möjlig
att genomföra. Eftersom detta aldrig sägs i våra dagliga media, känns det
angeläget att påminna om det.
Så sant. Jag tror t.o.m att verklig demokrati är närmare än så.
SvaraRaderaFör folket har nu börjat skruva på sig och man stoppar den massan hur som helst.
Läs gärna:
http://psteigan.wordpress.com/2012/05/07/det-er-stor-uro-under-himmelen/
Mvh Urban