måndag 28 maj 2012

Perka – en okonstnärlig bok



Alla mina böcker har inte blivit väl mottagna. Sämst gick det för boken om Perka. Det var när jag ville skriva sagor direkt för arbetarbarn. Då hittade jag på Perka, som blir föräldralös, bygger en lådbil och åker ut och in i olika sagor.
En saga heter Den läskiga dimman. Där befinner sej Perka i en besprutad skog och förlorar rösten. Han sliter av sej kläderna och flyr ut ur skogen och hamnar naken i knät på en direktörsfru i en bil och blir adopterad av den rike herr Vede som tror att hans fru fött honom en arvtagare. Perka börjar småningom i skolan, en riktig överklasskola där man får lära sej sånt som rikemansbarn ska kunna.

De andra barnen hade redan lärt sej ganska mycket och kunde svara rätt på alla frågor, t ex:
– Vad är demokrati? sa läraren.
– Det är när bara direktörerna får bestämma, sa en pojke.
– Bra! sa läraren. Och vad står det i lagen?
– Det står, sa en flicka, att de rika får stjäla från de fattiga, men de fattiga får inte stjäla från de rika.
– Bra! sa läraren.

Perka lyssnade häpet. Han försökte protestera, men rösten funkade inte. Sen skulle de öva sej i skrivning. Läraren skrev på gröna tavlan:
Fattiga ska vara fattiga.
De skulle barnen skriva hundra gånger i sina skrivböcker. Perka skrev ingenting. Han satt och var arg. Sen skulle de skriva nästa mening:
Arbetare är dumma i huvet, annars skulle de ju vara direktörer.
Även det skulle barnen skriva hundra gånger. Perka skrev ingenting. Nu var han ännu argare. Fick han bara tillbaka rösten skulle han nog säga några riktiga sanningar till den där läraren.

Om han inte hade stuckit iväg dessförinnan. Men det blev inget tillfälle att fly. En kväll sa fru Vera:
– Det går visst inget vidare för min lilla bulleribumsing i skolan.
– Strunt i det, sa herr Vede. Han har ju rika föräldrar, så han får bra betyg ändå.

Boken om Perka skrevs 1981. Jag fick trycka den själv på Författares Bokmaskin. Hustru Inga ritade bilder i marginalerna. Vi hade kul, men boken blev ingen framgång.
 Att säga enkla sanningar på det här sättet ansågs okonstnärligt och var det naturligtvis också. Jag gjorde aldrig om försöket men lärde heller ingenting av det. Vad är litteratur? När blir en berättelse konst? Biblioteken köpte mindre än hundra ex, medan de samtidigt köpte fyratusen av Trälarna.
Jag har fortfarande en låda Perka-böcker kvar i garderoben. Nu ger jag bort den gratis till vem som är intresserad.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar