Under
den första hälften av mitt liv var jag politiskt aktiv, först i Unga Örnar, sen
i SSU och sist i facket. Hela tiden såg jag grupperna minska. De aktiva blev
färre och färre. Nu har minskningen gått långt, åtminstone om man får tro
poeten Ove Klinthäll, som skrivit så här:
Så sitter vi här nu igen, en fem-sex-sju personer,
de mest politiskt aktiva, en vecka före valet.
De flesta av oss lever nu rätt gott på de pensioner
vi slogs för i vår ungdom på det glada trettitalet.
En ålderstigen kvinna läser förra protokollet
och skrivelser, rapporter – alla godtar innehållet.
Vi tänker mest på kaffet och vår ungdomstids visioner,
vi mest politiskt aktiva, vi fem-sex-sju personer.
De
allra mest politiskt aktiva bör vara de om har politiken till yrke, de som försörjer
sej på det. Men även där sprider sej missmodet. Min vän yrkespolitikern klagar
på att folk inte litar på henne längre och inte ställer upp på möten och politiskt
arbete. Jag tror att hon och hennes kolleger bör tänka efter hur de uppträder
och vad de kan göra för att vinna större förtroende. Därför har jag formulerat SJU
RÅD TILL POLITIKER:
1) Låtsas inte att du begriper allting. Medge hellre din
begränsning, de är ändå alltid större än du själv vet om.
2) Använd aldrig ord som bedömning
och konstatera, de ingår inte i
vanligt folks språk och stämplar dej som utanförstående.
3) Du är van att ta hänsyn till vad makthavare och
höginkomsttagare ska tänka om det du gör. Försök i stället föreställa dej vad
vi andra ska tycka. Det känns lite ovant i början men kan ge resultat.
4) Tala inte om eftersatta grupper. Alla vet ändå att du
aldrig kommer i kontakt med sådana.
5) Påstå inte att du vill rädda jobben eller trygga
välfärden. Gör det i stället, så vinner du i trovärdighet.
6) Säg aldrig att du gör skäl för din lön för att du måste
ställa upp dygnet runt. Det måste varenda småbarnsmamma göra mot betydligt
lägre ersättning.
7) Till sist den allra mest självklara regeln: Försämra
aldrig för någon som tjänar minde än du själv!
Dessa
råd har jag skickat till min vän yrkespolitikern på ett vykort. Men vid närmare
eftertanke tycker jag att de kan vara till nytta för flera av hennes kolleger,
därför bjuder jag på dem här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar