I
Sverige rasade striden om välfärden. Sossarna och centern stod mot folkpartiet
och moderaterna som då hette högern.
Årtalet
var 1959 och den 14 maj skulle riksdagen rösta om ATP. Ställningen var 115 för
och 115 emot. Den 49-årige verkstadsarbetaren Königson kunde inte rösta nej
till en allmän tilläggspension åt arbetare och la därför ner sin röst. ATP gick
igenom med en enda rösts övervikt.
Sossarnas
och centerns ställning stärktes och välfärdsbygget kunde fortsätta. Men
Königsons politiska karriär var slut. Han förtjänar att bli ihågkommen som en
hjälte i klasskampen.
Nu
har centern bytt sida och är med om att rasera den välfärd som gjorde Sverige
till väldens bästa land att leva i.
Om
klasskamp talas det inte längre. Skolan håller våra barn i okunnighet om
arbetarklassens kamp och historia.
Säg
"sjätte november" till en svensk lärare. Han kommer ofelbart at tänka
på 6 november 1632 när Gustav II Adolf dog i Lützens dimmor. Han tänker inte på
6 november 1881 då August Palm höll sitt första tal i Sverige och inledde
kampen för svensk demokrati.
Och
den 14 maj? Kanske talar några svensklärare om att Strindberg dog i dag för
hundra år sedan. Men knappast någon nämner att det i dag är 81 år sen svenska
arbetare sköts i Ådalen. Och över segern i ATP-striden hålls knappast några
minnestal.
Vi
har aldrig fått lära oss att vara stolta över den unika svenska välfärden.
Därför är vi dåligt förberedda på att försvara den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar