Ta tillbaka socialdemokratin!

Jag är uppvuxen inom socialdemokratin. Men jag lämnade partiet i slutet på 1960-talet när jag upptäckte att det partiet syssla med under hela 1900-talet inte var att bekämpa kapitalet utan att bekämpa kommunismen. Det var ju inte Wallenberg & Co som hotade sossepamparna – det var kommunisterna!

Det var en skakande upptäckt. Jag hade ju haft något slags tro på socialdemokratin, även om min far redan på 1930-talet drog sig undan politiskt arbete och sa att partiet bara blivit en klätterstege för karriärister.

Det var på 60-talet jag insåg att han haft rätt. Sossetopparna och kapitalägarna hade gemensamma intressen. Det är mot arbetarrörelsens radikala delar de fört en gemensam kamp.

Då är det begripligt att Sverige har brutaliserats. Iskylan spred sej från det privata näringslivet till de statliga verken.

De äldre av oss minns när tågen gick till avkrokarna och stannade vid varje anhalt. Vi minns när Posten spred trycksaker billigt åt dem som ville sprida tankar eller kultur. Telefon var en medborgerlig rättighet som kostade lika mycket var man än bodde. Vi minns när Vattenfall nöjde sej med att ta fram ren elström ur forsande vatten.

Sen skulle verken drivas efter privatkapitalistiska principer. SJ, posten, televerket, de är inte längre allas vår trygga egendom. De har blivit våra fiender, ledda av män med hårda nypor.

Folket har blivit boskap. Företag har blivit överhet.

Privata parkeringsfirmor tillåts kopiera myndigheters banketter och hunsa medborgarna med myndighetsliknande fasoner. Banker tillåts ta ockerräntor. Iskylan sprider sej.

Ska det ändra sej efter nästa val? Jag tror inte det. Min pappa Gunnar hade rätt: Arbetarrörelsen har blivit en klätterstege för karriärister.

På samhällets höjder pratar makthavarna om viktiga saker och utvecklar ett språk varmed länder och företag styrs. På samhällets botten talar vi om vår privata konsumtion och om det man ger oss att tala om: ishockey, prinsessdop och senaste teveserien. Här utvecklar vi inget språk som går att styra länder och företag med.

Makthavarna i politiken och makthavarna i näringslivet har ett gemensamt intresse av att folket är passivt.

Kan vi ändra på det?

Kan vi ta tillbaka socialdemokratin?

Låt mej nu bli tjatig och upprepa två saker. För det första: Ta bort Mona Sahlins läskiga krossade tomat och ta tillbaka den vackra rosen som partimärke! För det andra: Gå tillbaka till Ernst Wigforss med efterkrigsprogrammet och den riktiga socialdemokratin. Som Tage Danilsson sa:

Låt borgarna få vad dom tål

Bak framåt mot nygamla mål!