Förstöra vackra visor

Min vän trubaduren Bengt Olsson är duktig. Han har sjungit i Globen. Han kan massor av texter utantill och kompar vackert på gitarr. Alla som lyssnar njuter av hans sång. Men jag tycks vara den enda som går ett steg längre och granskar texterna han sjunger.

Nu senast var det Ruben Nilssons Trubaduren. Som klättrade in genom fönstret hos gräsänkan Grevinnan och knäppte på lutan och fick låna ett band till sin gamla gitarr.

Var det luta eller gitarr han hade?

Liknande frågor måste jag ställa till andra sångtexter. Naturligtvis gillar jag Evert Taube. En av hans finaste låtar är Dansen på Sunnanö, hans avsked till det ljuva livet. Där han, just som det ska till sej med Eva Liljebäck, hejdar sej och ropar: – Ta hit en bra fiol!

Fiol rimmar på kjol. Eva lockar honom och säger: – Vad ser ni då, herr Rönnerdal, kanske min nya kjol? Men tidigare i låten står det att "fräknig är hennes hy, och klänningen är ny". Frågan måste bli: Är det blus och kjol eller klänning Eva har på sej?

Hustru Inga, som till skillnad från mej är musikalisk, tycker att såna här frågor förstör våra vackra visor. Det tycker inte jag, som menar att även poeter och textförfattare bör tänka logiskt.

En som kan förstöra sångtexter är poeten Ove Klinthäll. Som apropå Ruben Nilsson och hans Trubaduren skrev så här:

Grevinnan, hon satt som ett höns där

på slottet och brände porslin.

Hon skrek till sin man: Pelle Jöns där

ryck opp dej, försök och va fin!

En greve ska skramla med svärdet

och skratta ett vansinnigt skratt!

Men svärdet, var är det? Du bär det

ju vare sej dag eller natt.

Klinthäll fördärvar Ruben Nilsson, men han gör det inte med logiska påpekanden utan bara med sin vanliga poetiska hänsynslöshet.

Jag skulle kunna fundera vidare. Trubaduren i Ruben Nilssons visa säger till Grevinnan: "Din skönhet, min fru, vill jag prisa, om du ger mej ditt hjärta och hand. Vad betyder det? Inte skära ut hjärta och hugga av hand, väl? Nej, det är en poetisk omskrivning av hans enkla önskan: om jag får knulla dej.

I visan får man inte veta om de hinner med något sådant innan trubaduren hänger sej uppe på vinden och svävar till himlen i ett rosenrött sidenband.

Man ska inte ställa frågor, tänka logiskt och tala klarspråk när det gäller poesi, tydligen. Det är lika skadligt som när det gäller religion. Men ibland är det svårt att låta bli.