Sjung bort bekymren

I går blev det en lång TV-kväll. Först prinsessan Estelles dop. Femhundra människor samlade. Prästprat med medeltida vidskepelse medan man kände hur otåligheten och kissnödigheten ökade i lokalen. Roligast att se var de fina tanternas hattar, den ena konstigare än den andra. Bäst skötte sej den lilla prinsessan själv som låg där helt lugn utan att skrika och protestera.

Sen var man ju tvungen att genomlida semifinalen av Eurovision Sång Contest. Så mycket kunnande, så mycken begåvning bortkastad på så usel musik och så innehållslösa texter! När ska vi få en tävling för originell musik och vettiga vistexter? Den här musikunderhållningen kan man sammanfatta i några få rader:

Sjung bort bekymren med en trall

Det går åt helvete i alla fall

Så sjung bort bekymren med en sång

så kan vi tala allvar en annan gång

Vi har fina visdiktare i Sverige. Det måste finnas sådana överallt. Det här Sång Contest-eländet måste vara lönsamt någonstans i musikindustrin, annars skulle man ju inte pracka på oss det. Och public service-teven borde hålla sej för god för att ge plats åt det.

Jag kommer att tänka på Alf Henriksons lilla vers som han kallade Efter förmåga:

Calle Jularbo drömde om Claude Debussy

och om Beethoven, Bach och Bizet.

– Aldrig någonsin blir jag så bra som ni,

sörjde Jularbo, fylld av förtret.

Men så tänkte han "Jäklar, det skiter jag i"

och så skrev han en lättsam och käck melodi.

Ganska många blev glada för det.

Javisst. Det behöver inte vara högtravande och finkulturellt. Det kan vara lättsamt och trevligt. Men det måste vara någonting. Och det kan jag inte hitta i tävlingslåtarna.

Slut med dagens gnäll. Vi hörs i morgon.