Peterskyrkan och flickorna

I skolan var historia ett tråkigt ämne. Rader av döda kungar och sällan några levande människor. När jag sen pluggade historia för att skriva Trälarna blev historiefigurerna plötsligt levande – och deras lokaliteter mer intressanta.

Nu kanske jag upprepar mej – det här har jag visst skrivit om förut.

Jag tänker på ett av våra stora turistmål, Peterskyrkan i Rom. Den är femtontusen kvadratmeter stor och har en fantastisk barockfasad. Den restaurerades under Julius II som var påve 1503–1513.

Det krävdes mycket pengar till det väldiga bygget. Dom fick man genom att sälja avlatsbrev med syndernas förlåtelse över hela den kristna världen. Och det var ju en svindel redan det. Men det som inbringade fyra gånger så mycket var konkubinskatten, skatten på de prostituerade i Rom.

Så när man kommer till Petersplatsen och står och tittar på den där barockfasaden kan det ju vara kul att tänka sej att det är flickorna i Rom som har pippat ihop pengarna till grannlåten.

Det är roligt och fruktbart att byta perspektiv och se historien underifrån. Och det är inte alls svårt.

I Norrköping, där min Trälserie utspelas, hölls riksdag 1769. Då samlades hela landets överklass i stan. Hit kom utländska sändebud med tunnor fulla med guld för att muta riksdagsmännen. Vi svenskar var visst betydelsefulla på den tiden.

Men det bestående resultatet för Norrköping var att stan fick syfilis. Det måste ha haft betydligt större betydelse för vanligt folk än vad som avhandlades under riksdagen. Men det ser jag aldrig i historieböckerna.