söndag 18 november 2012

Hur börjar man en bok?



En av de vanligaste frågor man får av folk som vill skriva är hur man börjar en bok. Om du öppnar ett antal romaner och tittar efter hur de inleds märker du snart att det inte finns någon regel.
Man måste fråga sej vad man vill uppnå. Man vill få läsaren intresserad av boken och fortsätta läsningen. Förr kunde böcker börja med långa miljöskildringar. Nu har läsarnas tålamod blivit kortare under inverkan av film och teve.

Din huvudperson ska vara med om nånting, hon har en "rörelseriktning" som kan antydas på första raden: Fredagen den 12 november klockan sex på eftermiddagen fick Karin Andersson veta att hon var med barn.
Så hade jag tänkt börja en roman för en tid sedan. En roman som inte blev skriven därför att jag i den vevan beslöt att inte skriva fler böcker.
Om du nu beslutar att börja skriva en roman så vet jag hur det kommer att gå. Du kommer snart att ansättas av tvivel och känna dej osäker. Här lägger de flesta av, men det ska inte du göra.
Efter sju sidor kommer du i sidnöd och undrar hur fan du ska kunna få ihop tvåhundra sidor. Bry dej inte om det – det kan räcka med sjuttio. De flesta romaner är alldeles för tjocka.

Men – är det bra, det du börjat på? Det kan du inte avgöra förrän du kommit längre in i berättelsen. Man måste ha något slags helhet att bedöma, helst flera kapitel.
Själv har jag skrivit många böcker. Arbetet blev aldrig lättare. Jag måste ständigt ålägga mej disciplin och bestämma mej för en viss mängd arbete per dag.
Två sidor om dagen tycks vara en ganska vanlig prestation. Så bestäm dej för det! Sak samma vad du är på för humör eller hur arbetslusten ser ut. Två sidor om dagen, då blir det ofta fler.

Efter en vecka sitter du med 15–20 sidor. Efter en månad har du hundra. Som du slitit fram och ofta tvivlat på.
Nu ser du att det inte blivit så galet. Riktigt bra faktiskt, med hänsyn till vad du väntar dej av din förmåga.
Det ser nästan alltid illa ut i början. De flesta lägger av efter några sidor. Men inte du. För du hör till dom som måste ta vid när vi gamlingar inte orkar längre.   

1 kommentar:

  1. Det här inlägget gjorde mig glad. Nu sitter jag med "penna" (tangentbordet) beredd att börja resan, igen. Tyckte speciellt om dina sista rader."Men inte du. För du hör till dem som måste ta vid när vi gamlingar inte orkar längre."

    SvaraRadera