I går kunde vi tack
vare Gittan Måhl ta upp en diskussion om ord som smakar illa (neger och
zigenare t ex) och omskrivningar med finare beteckningar som ska dölja förtryck
och elände.
Lars Westman erinrar om att städerska har blivit lokalvårdare och kalhygge fått bli föryngringsyta. I USA har nigger dålig klang, säger han, men på
Kuba liksom i Brasilien kallas neger för negro och det är inte nedsättande.
I en deckare som
heter Spionen skojar författaren Jan
Mårtenson med förskönande omskrivningar. Hans städerska blir hygientekniker. Skolk får bli spontan frånvaro, den som är fattig har negativ nettoförmögenhet eller är ekonomiskt underpriviligierad. Den som
Försäkringskassan ställt på bar backe är avaktualiserad
från bidrag.
Att folkets fiender försöker dölja sina fula gärningar bakom vackra ord är
inget nytt. Det mest kända är att avskedad blev friställd, något som aldrig funkade eftersom arbetslösa vägrar att
njuta av sin frihet.
Det mest effektiva ingreppet
i språket gjorde SAF 1990 då de ändrade arbetare till medarbetare och fick alla medier att godta det. Därmed var
arbetarrörelsen avväpnad eftersom man inte kan tänka sej en kämpande medarbetarrörelse
och ingen anställer en motarbetare.
Näringslivets Sture Eskilsson kallar sin propaganda för information och privatisering ger valfrihet.
Förskönande
omskrivningar alltså – kom gärna med flera exempel så vi lär oss hur de som
behärskar medierna använder sin makt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar