Att tysta författare och bränna böcker?

I går gav jag plats åt en dikt av Stig Dagerman. Jag fick en kommentar av Gittan Måhl. Hon skrev bland annat att "med dagens debatt som klangbotten med SD´s "blattelover" och järnrörstillhyggen så skär det i öronen att höra liknelsen av avhoppade republikaner med afganer och negrer, som Stig Dagerman använder.."

Stig Dagerman skrev som man gjorde på hans tid. Gittan Måhl kan inte påverka honom eftersom han är död. Så jag antar att det är mej hon klandrar, för att jag publicerade hans dikt. Med ord som inte låter bra i dag. Vadå för ord? Afganer är väl okay. Men negrer – där har vi det!

På svenska är en neger en neger, liksom en zigenare är en zigenare. Båda folkgrupperna är missgynnade, inte bara här utan i hela världen. I stället för att förbättra deras villkor byter man ut orden: zigenare blir "rom" och neger blir "svart" eller "färgad". Så vill man lura dem att känna sej mänskligare fast de fortfarande blir omänskligt behandlade.

Och vi förbjuds att använda orden zigenare och neger.

  

Så då ska vi tysta en poet som Stig Dagerman. Och Katarina Taikon som skrev "Zigenare". Och Astrid Lindgren som låter Pippis pappa vara kung i ett negerland. Och Evert Taube: Jag är fri, jag har sonat mitt gräsliga brott, som i dråp av en neger bestod… Och så kan vi ju bränna Huckleberry Finn och Ture Sventon och en rad andra.

Att tysta författare och censurera böcker – det vill jag nog inte vara med om.