Dramatisk omröstning i riksdagen

Det här är den dag på månaden när pengarna börjar ta slut – och det är tio dagar kvar tills pensionen ramlar in på personkontot. Som tur är har man lite käk kvar i frysen, och det lilla som är kvar på ICA:s kundkort räcker alltid till filmjölk och skorpor.

Men är man så gammal att man har ATP så vet man att man alltid har sitt på det torra. Pensionen kommer – det felas aldrig – och tacksamheten får formuleras av poeten Ove Klinthäll i denna DAGENS DIKT:

Stort tack till er alla som jobbar och sliter

så jag kan kvittera månatlig pension!

Det räcker till hyra och mat och nån liter,

till TV och tidning och till tillefon.

Jag minns när jag själv gick i selen och drog:

upp tidigt, sen slita i dagslånga knog.

Nu ligger jag länge var morgon, jag skiter

i plikter, som vore jag adlig person,

så tack, allesammans, som jobbar och sliter

så jag kan kvittera månatlig pension.

Men man måste också tacka arbetaren och folkpartisten Ture Königson för hans insats i riksdagen 1959. När man skulle rösta om ATP var ställnigen 115–115 och lotten kulle få avgöra. Då gick Ture Königson emot sitt eget parti och lade ner sin röst. Han förklarade att han inte skulle kunna se sina arbetskamrater i ögonen om han medverkat till att stoppa deras möjligheter till trygghet på äldre dar.

Resultatet av den dramatiska omröstningen i riksdagens andra kammare blev 115 mot 114 röster för införandet av ATP. 1963 började de första utbetalningarna.

Utan Ture Königson skulle jag nu ha varit ett offer för moderaterna och deras anhängare och tvingats leva på sex tusen i månaden före skatt. Nu får jag tolvtusen. Det är en jävla skillnad. Lika stor som skillnaden mellan det "nya arbetarpartiet" M och det gamla S.