Vi lär ha sjuhundratusen
arbetslösa. Sjuhundratusen av oss uträttar ingenting. Ändå funkar samhället.
Det är förvånande. Allt vi behöver finns i överflöd. De sjuhundratusen
arbetslösa behövs alltså inte?
Det är väl som det ska. Arbete som förr gjordes för hand görs numera av
maskiner. De människor som befrias från arbete kan då ägna sig åt skojigare
sysselsättningar, sporta, leka, dansa, måla tavlor, spela musik.
Det skulle de kunna
göra om de levde för sin egen skull. Men nu är det så att dagens människor inte
lever för sin egen skull utan för att en liten klick herrar ska tjäna pengar på
dem.
Hur kommer det sig att allt fungerar fast sjuhundratusen medborgare
inte gör någon insats? Jo, det funkar för att den som har jobb får slita ut sig
genom att göra två eller tre personers arbete för en persons lön. När de två
som tidigare var med och delade på jobbet blev "friställda" betydde
det att ägaren stal deras löner och lade dessa pengar till sin egen vinst.
Att den som blev kvar på jobbet skulle få tre löner kom aldrig på tal.
Om det behövs ett
visst mått av arbete i samhället, bör man väl betrakta dom som drar sig undan
och inte vill arbeta som asociala. Fastighetsägarna är ett av de värsta
exemplen. De lever på ägande. Och det gör ju alla kapitalister.
Klassamhället är indelat i dem som lever på arbete och dem som lever på
ägande. De som lever på arbete var förr organiserade och kunde bevaka sina intressen.
Det är de inte längre sen deras representanter sålt sej till överklassen.
Till er som jobbar:
Organisera er på nytt och ta upp kampen – klasskampen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar