Nu närmar sej julen
och vi ska fira Jesu ankomst till jorden. De flesta av oss har en bild av honom
– en vacker karl som hänger på ett kors, ett tortyrinstrument som min religiösa
skolfröken tycktes gilla att visa oss.
Jag lämnade
skolan så fort jag kunde och fortsatte mina studier på biblis. Efter fyrtio år
skrev jag min mest kontroversiella bok, Kamrat Jesus, där Jesus är en trevlig
kille som blir en misslyckad ledare i kampen mot romarna, ett slags Che Guevara.
Kanske skulle jag ha beskrivit honom
annorlunda om jag läst Jonas Gardells bok Om
Jesus. Där är Jesus en
kortväxt träarbetare, märkt av fattigdom och nersliten av hårt arbete, åldrad
och förmodligen tandlös. Småningom hängande naken på korset, klibbig av blod,
urin och avföring.
Jonas Gardell
är troende men också kunnig. Han låter inte sin tro inverka på hans vetande.
Han ser Jesus som han måste ha varit.
I min bok är
Jesus sympatisk och upprorisk. För Kamrat Jesus blev jag mordhotad: En
utlänning ringde och sa att jag skulle dra in boken från alla bibliotek, annars
skulle jag "råka micket illa".
Jesus finns i många versioner. Poeten Ove
Klinthäll har skrivit en dikt om honom – men gått vidare med två av hans olycksbröder.
Så här:
Jesus häng på kors av trä, var det skoj, tro inte dä!
Spik i foten, spik i händer, spjutspetsstick i alla länder.
Törnekronan häng på roten och så var dom dumma mot´en.
"Öh, du får en sup, se hit!" Men då var det ättikssprit!
Nå, för JK gick det an, för han var Guds pojke han,
men för rövarna, dom två, var det grymt, kan man förstå.
Men hur mycket finns det skrivet om dom två som miste livet?
Knappt ett ord och ingen ton. Vad är det för religion?
Ja, det kan man fråga. Nu är det advent, vilket
väl betyder att vi ventar på den helg som ska komma. Låt oss venta (eller
vänta) tillsammans med vår poet Ove Klinthäll och be honom bidra med några rim
varje dag fram till jul. Vi hörs i morgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar