Ägandet skapar världens elände

Vad gör vi gamlingar när kvällen kommer? Jo, vi knäpper på teven och tittar på nyheter. Och ser på människor ute i världen som saknar mat och vatten, barn som är sjuka och dör av svält. Vi sitter där och vet inte om vi ska vara glada över att bo i Sverige eller vara ledsna över hur de svältande har det. Poeten Ove Klinthäll diktar:

När Disney är här med repris på Karl Anka

och vi konsumenter har handlat oss panka,

då kommer vår skinka- och glögg-tid.

Vi kvävs snart av prylar vi inte behöver.

Till dom som behöver blir allt mindre över

i jul, isoleringens högtid.

Vi vanliga människor vet vad eländet i världen beror på. Enkelt och klart skriver krönikören Robert Svensson i Folkbladet:

På jorden finns tillräckligt med mat och resurser åt alla. Det är bara för ett fåtal giriga en planet inte är nog. Men att låta dessa sätta agendan har inget med demokrati att göra. Över hela världen reser sig nu folk i väldiga massprotester.

Människor inser det orimliga i ett system där plundring och förstörelse anses nödvändigt för att rädda banker och tillväxt. Om detta skrivs det mycket lite. Det är oroväckande tyst. Som om debatten vore styrd från en annan värld…

Det är den. Debatten är styrd från ägarnas värld. De som äger våra massmedier kan kalla sin diktatur för demokrati. Journalister måste tydligen hålla med om de vill behålla sina jobb.

På jorden finns tillräckligt med mat och resurser åt alla. Producera kan vi – men inte fördela! Ägandet står i vägen. Rätten att äga är ett grundläggande krav för de borgerliga. Men de som påstår sej äga det andra behöver är allas våra fiender. De måste bekämpas. Klasskamp!