Ej tjäna på andra men tjäna varandra

Gårdagens stora nyhet var att fastighetsägarna vill höja hyrorna för att kunna bygga fler bostäder. Är det inte fantastiskt – en familj bor i en lägenhet, den är inte deras, i bakgrunden finns en ägare som de aldrig träffat men som ska tjäna pengar på deras boende! Jag blir förvånad. Varför blir inte alla människor förvånade?

Jag borde inte grubbla på sånt. Jag borde lita på att samhället funkar som det ska och att allting ordnar sej till allas vårt bästa. Känna mej trygg som poeten Ove Klinthäll tycks vara i sitt trosvissa diktande:

Dan före dan före dan före dan

är det i dag, det är torsdag.

Och sen kommer nyår och 13-dan,

påskdan och pingstdan och Mors dag.

Att midsommar ingår, det litar jag på,

och hösten lär infalla, regnig och grå,

och sen, ska ni se, får vi se Mårten Gås,

lucia och jul ifall allt går i lås.

Allt går inte i lås. Jag anar en tanke bakom den här dikten. En satirisk tanke. Att allt inte alls går i lås. Inte utan vidare och inte för alla. Inte för den unga familj som behöver en bostad och inte har råd att hyra den av en parasit som lever på ägande och inte på arbete.

I min barndom lanserade Konsum en slogan som jag envisas med att föra vidare: Inte tjäna på andra, men tjäna varandra! Det blev ett helvetes liv på privatföretagarna och Konsum gav upp och slopade sin slogan.

Vi kan ta upp den och göra den till vår ledstjärna. För vi påminns ständigt om att vårt samhälle är indelat i två klasser: De som tjänar på oss andra – och vi som är solidariska och tjänar varandra. Allt går inte i lås, om vi inte själva ser till att det gör det.